Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nobelpristagaren i kemi, John B. Goodenough. Bild: Alastair Grant

Replik: "Årets Nobelpristagare i kemi, fysik och medicin ger inte möjlighet för kvinnliga förebilder"

Professor Pernilla Wittung-Stafshede svarar GP:s politiska redaktör om Nobelpriset och kvinnliga förebilder.
Det här är en replik på en ledartext. Åsikterna är skribentens egna.

I lördagens GP ledare var jag citerad från en artikel från SVT nyheter (10/10). Jag vill förtydliga att om man läser SVT artikeln är det självklart att jag menar KVINNLIGA förebilder. Årets Nobelpristagare i kemi, fysik och medicin ger inte möjlighet för kvinnliga förebilder, eftersom de alla är män.

Samtidigt vill jag poängtera att Nobelkommitterna väljer Nobelpristagare utifrån vetenskapliga upptäckter som efter grundlig utvärdering bedöms som prisvärdiga. Kön beaktas inte, ej heller nationalitet. Det handlar om vetenskapliga meriter och vad som är till nytta för mänskligheten enligt Nobels testamente.

Läser man SVT artikeln är min poäng inte att man ska kvotera Nobelpris, absolut inte, utan att vi måste ändra på den akademiska världen och börja ge män och kvinnor samma möjligheter att bedriva forskning som kan leda till Nobelpris. Så var det inte för 20-40 år sedan då veckans Nobelpristagare gjorde sina upptäckter. Så är det heller inte idag, men vi är i alla fall mer medvetna i frågan och det finns fler och fler vetenskapliga studier som visar på faktiska skillnader i hur män och kvinnor bedöms.

För att få fler kvinnliga Nobelpristagare i framtiden måste vi börja i rätt ände, dvs med att arbeta för mer jämställd kultur, system och processer ute på våra universitet, i Sverige och runt om världen.

Adam Cwejman svarar:

Wittung-Stafsede skriver att årets nobelpristagare "inte ger möjlighet för kvinnliga förebilder". Varför kan inte personer som verkar inom vetenskapen och råkar vara män utgöra förebilder för kvinnor? Det är handlingen och bedriften som utgör det beundransvärda, inte att vederbörande råkat vara född med ett eller annat kön. Det senare är ingen bedrift. Att nedlåtande tala om "de här gamla gubbarna", vilket Wittung Stafshede gjorde i intervjun med Svt tycks hon nu heller inte ångra.

Ingenstans skriver jag att Wittung-Stafshede förespråkar kvotering. Att män och kvinnor ska ha samma möjligheter att bedriva forskning är inget jag motsätter mig. Tvärtom. Men som vanligt är inom vetenskapen så är det inte så enkelt som att göra det "enklare" och så löser sig allt. Skälen till den ojämlika fördelningen beror på många variabler, vissa kan vi direkt påverka, andra inte. I vissa fall handlar det, vilket jag skrev om i min text, om att fria val inte alltid innebär total jämlikhet.

Det borde vara någon sorts grundförutsättning att den som är meriterad forskare förstår att orsakerna till ett fenomen beror på många olika saker. Tror man, vilket Wittung-Stafshede, att alla människor föds som blanka ark och det enda som står i vägen för total jämlikhet är kultur, system och processer så har man helt enkelt en begränsad förståelse för det fenomen som man säger sig vilja förändra.