Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Aleksandra Boscanin: Religion ger ingen carte blanche

Vägran att skaka hand med personer av motsatt kön ger uttryck för en syn där kvinnor och män inte är jämlikar. Det är en inställning som kan platsa i en muslimsk församling, men den hör inte hemma i den svenska skolan.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En kvinnlig lärarvikarie i Helsingborg blev nyligen av med sitt jobb på grund av sin religion. Det är i varje fall så hon själv ser på situationen. Till saken hör att kvinnan inte ville skaka hand med sina manliga kollegor. Detta då hon är muslim och menar att hon, enligt religionen, inte får röra vid män. Kvinnan har nu anmält skolan till Diskrimineringsombudsmannen då hon känner att hon blivit “fel bemött” (KvP 21/9).
 
Man kan dock fråga sig vem som egentligen har blivit fel bemött; kvinnan som inte ville arbeta kvar på skolan då hennes agerande inte var förenligt med skolans värdegrund, eller mannen vars utsträcka hand avvisades endast på grund av hans könstillhörighet?

Att vilja hälsa på annat sätt än att skaka hand kan tyckas vara en småsak. Men här handlar det inte bara om handlingen i sig, utan om uppsåtet till den. Vägran att skaka hand med personer av motsatt kön ger uttryck för en syn där kvinnor och män inte är jämlikar. Det är en inställning som kan platsa i en muslimsk församling, men den hör inte hemma vare sig i den svenska skolan eller i någon annan offentlig institution.

Situationer som denna är inte ovanliga. Det finns även exempel på kvinnor som blivit nekade jobb då de burit slöja, vilket inom vissa yrken inte är förenligt med hygienföreskrifterna. Ofta har de då känt sig diskriminerade och religionsfriheten har åberopats.

Den som vill leva på ett sätt som förordnar en särskild kost, klädsel eller sätt att hälsa ska i ett frihetligt samhälle givetvis ha rätt att göra det. Men då får personen också finna sig i att detta får konsekvenser, till exempel att man inte kan jobba med vad som helst. Religionsfriheten innebär rätten till sin tro, inte rätten att få vara den som sätter spelreglerna i varje situation. 

Det är inte på grund av skolans principer om att kvinnor och män ska behandlas lika som kvinnan inte kunde arbeta kvar, utan på grund av sina egna normer. Kvinnan är inte “förhindrad” att skaka hand med män, det är ett val som hon själv har gjort och då måste hon också kunna ta konsekvenserna. 

Religion kan inte användas som argument för att andra ska anpassa sig, inte heller som en ursäkt att slippa ta ansvar för sina handlingar. Religionsfrihet är inte samma sak som carte blanche att bete sig hur som helst, var som helst. Det måste sluta viftas med kränkthetskortet när det är ens egna livsval som inskränkt en, inte andras diskriminering.