Så kom äntligen regeringens Kinastrategi. Den har många, med undertecknat, efterfrågat då vi sett hur företag, kommuner och myndigheter agerat i olika svensk-kinesiska ärenden.
Strategin är skriven mycket diplomatiskt: få svåra frågor ställs på sin spets och överraskningarna uteblir. Vi ska fortsätta främja handel och investeringar, kritisera Kina för brott mot mänskliga rättigheter och vara på vår vakt vad gäller säkerhetsfrågor.
Bakgrunden till strategin är att Kina har blivit en allt viktigare global aktör, både ekonomiskt och politiskt. I Göteborgsregionen är det kinesiska ekonomiska inflytandet större än på andra platser i Sverige genom bland annat Geelys investeringar i Volvo Cars och Volvo AB.
Kina är här och vi måste förhålla oss till landets regim vare sig vi vill det eller ej. Den alltmer teknologiskt avancerade övervakningen tillsammans med de omdiskuterade omskolningslägren i Xinjiang ger oss bara ytterligare skäl att lyfta vad som händer i Kina.
För ett litet land som Sverige är det dock svårt att ensam stå emot bjässen i Fjärran Östern, och det är därför välkommet att regeringens strategi förordar att vi agerar med EU i angelägna frågor, från mänskliga rättigheter till marknadstillgång.
Det är dock viktigt att notera att EU-länderna internt är tämligen splittrade i sin syn på Kina: från Grekland, som delvis överlevt sin ekonomiska kris med kinesiskt stöd, till Tyskland, som vågar kritisera Kina trots ett stort ekonomiskt utbyte.
Andra saker är mer otydliga, som exempelvis hur man mer konkret ska hantera utmaningarna i utbytet inom forskning och utbildning där Kina inom vissa sektorer ligger långt framme, men utgör en risk genom lagen om kinesiska medborgares underrättelseplikt och den kinesiska strategin att blanda civilt och militärt.
Eller hur vi ska hantera att statssubventionerade kinesiska företag konkurrerar ut svenska företag, vilket verkar ha skett när China Railway and Tunnel Group, CRTG, tidigare i veckan vann en upphandling för tunnelbanegrävning i Stockholm med ett 70 procent lägre pris än närmaste konkurrenten.
I strategin skrivs också att regeringen vill öka Kinakompetensen i alla delar av samhället, vilket ska utredas vidare. Här är det viktigt att komma ihåg att våra arbetsgivare måste ta ett större ansvar och faktiskt våga anställa personer som har studerat kinesiska och inte misstänkliggöra personer med denna studiebakgrund som kufar.
Det är svårt att få anställning som Kinakunnig, vilket gjort att färre studerar kinesiska idag än för tio år sedan. Det krävs också att man låter studenter läsa kinesisk historia och kultur, vilket utgör grunden för dagens Kina, precis som antiken i Europa gör i västvärlden.
Särskilt viktigt är det att svenska studenter får studera kinesiska och Kinakunskap i Sverige innan de finslipar språkkunskaperna på plats, eftersom detta gör att man får en vidare förståelse av landets komplexitet och blir mindre lätt att indoktrinera med kommunistiska grundsatser i Folkrepubliken.
