Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Henrik Jönsson: Regeringen har bäddat för energikrisen

I stället för att ta ansvar för de katastrofala politiska beslut som fattats skyller regeringen ifrån sig. Resultatet är att svenskarna kan tvingas stå ut med elransonering i vinter.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Uttrycket “Comme on faist son lict, on le treuve”, eller som vi säger på svenska: “Som man bäddar får man ligga” myntades under de konfliktfyllda franska religionskrigen, och har som innebörd att man måste ta konsekvenserna av sina beslut. Ordstävet lär ursprungligen ha varit en syrlig kritik av kung Henrik IV, då hans religiösa lojalitet ständigt växlade på opportunistisk grund.

Den svenska regeringens försök att beskylla Vladimir Putin för Sveriges rekordhöga elpriser är ett motsvarande sätt att försöka undfly ansvaret för den säng man bäddade åt svenska folket då man stängde ner flera fullt fungerande kärnreaktorer.

Faktum är att regeringen inte vill kännas vid att man skulle haft något att göra med nedstängningarna alls, och har under flera år därför upprepat det krystade mantrat att det var “marknaden” som fattade avvecklingsbesluten. Detta stämmer inte.

Vattenfall har vid flera tillfällen bekräftat att nedläggningsbesluten inte hade fattats utan politiska påtryckningar – vilka var en eftergift för att Miljöpartiet skulle hjälpa Socialdemokraterna till makten efter valet 2014.

Den gröna ambitionen att ersätta planerbar kärnkraft med oplanerbar vindkraft har dock allvarliga konsekvenser. Elektricitet går nämligen inte att lagra i någon större omfattning, och måste därför produceras i samma ögonblick som den konsumeras. Ju större andel av energiproduktionen som kommer från oplanerbara energikällor, desto svårare blir det att upprätthålla balansen mellan den el som produceras och den el som efterfrågas.

LÄS MER: Varför ljuger energiministern om elpriserna?

Som konsekvens aviserade regeringen den fjärde augusti att flera myndigheter nu ges uppdraget att “främja efterfrågeflexibilitet i elsystemet” för att spara pengar och möjliggöra anslutningen av ännu mer oplanerbar elproduktion till energisystemet.

Det är förvisso bra att effektivisera hushållens elkonsumtion med fiffig ny teknik, och inom industrin har man länge stängt ned produktionen när elpriset varit för högt. Denna typ av flexibilitet existerar redan av rent ekonomiska skäl. Den “efterfrågeflexibilitet” regeringen nu kräver handlar dock inte om att styra mot effektivare resursutnyttjande, utan speglar det faktum att Sveriges energiproduktion gått från att vara planerbar till att bli alltmer oplanerbar – vilket innebär att elkonsumtionen också måste anpassas efter denna oplanerbarhet.

Regeringens “efterfrågeflexibilitet” innebär nämligen ingenting annat än elransonering.

När energiminister Farmanbar tillfrågades hur stor del denna situation som berodde på den nedstängda kärnkraften gav han ett talande svar: “De kärnkraftverk som då lades ner av ägarna lades ner baserat på hur marknaden såg ut då, [...] Nu ser situationen och elmarknaden annorlunda ut.”

Ägarna, marknaden, Putin – det är alla andras fel än regeringens.

Regeringens vilja att krypa ner i den oplanerbara säng man själv bäddat är uppenbarligen obefintlig, men till skillnad från kung Henrik IV:s opportuna religionsbyten har en opportun syn på kärnkraftens betydelse betydligt mer långtgående konsekvenser.

LÄS MER: Elkrisen gör att jag känner mig kränkt som svensk