Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rödare regioner skrämmer

Storregionerna kräver ett demokratiskt stöd som inte verkar finnas. Kvar blir dock frågan hur vi finansierar framtidens vård.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Liberalerna meddelade på onsdagen att de hoppar av förhandlingarna om storregioner. Då både M och SD tidigare gjort tummen ned ser förslaget ut att falla. Socialdemokraterna är nu ensamt stort parti att förespråka en historisk förändring.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Huvudargumenten mot storregioner har varit att det skulle leda till svagare demokratisk förankring. Men rykten finns också att risken för Gerrymandering kan ha spelat in.
Gerrymandering är ett amerikanskt begrepp som egentligen är en sammanskrivning av efternamnet Gerry och ordet salamander. Elbridge Gerry hette en guvernör i Massachusetts i början av 1800-talet. Den karta över valdistrikten i delstaten som Geery förslog såg ut som en salamander.

Den märkliga utformningen kom av att Gerry ritade valkretsarnas gränser för att säkerställa att hans egna väljare utgjorde majoritet. Det förslag om sex storregioner som Indelningskommittén lämnade i somras var ritade så att fem av dem med stor sannolikhet skulle förbli röda under överskådlig tid. Halland, Västra Götaland, Värmland och Jönköping kunde förmodas att skifta färg med den nya indelningen.

Politiker tänker i makt och mandat, och Socialdemokraterna kan knappast ha varit omedvetna om att förändrade majoritetsförhållandena skulle äventyra samtalen.
Om partierna nu överger processen mot storregioner finns problemen med små landsting som inte klarar att bära kostnaderna för modern vård kvar.

Västra Götalandsregionen befaras till exempel ha underskott inom 15 år. Vård blir inte billigare och våra behov inte mindre. Mot den bakgrunden är nu frågan om den havererade storregionprocessen innebär att vi går mot ett förstatligande av vården.
Kanske är det den minst komplicerade vägen. Den påverkar inte på samma sätt regionala identiteter och majoriteter.