Ska den som arbetar inom äldreomsorgen i Göteborg kunna tala god svenska? För de flesta är nog svaret ett givet ja. Inget av partierna i fullmäktige verkar egentligen ha någon annan uppfattning heller. Ändå har det uppstått en infekterad politisk strid i frågan. Socialdemokraterna driver hårt att det bör införas ett språktest, SD och Demokraterna är inne på samma linje. S vill även satsa på språkutveckling för befintlig personal. Alliansen stretar dock emot, menar att det funkar bra idag, och lutar sig mot sina rödgrönrosa stödpartier.
Rent politiskt är det förstås en väldigt märklig laguppställning. Nationellt profilerar sig både M och L för språkkrav av olika slag. Göteborgsmoderaternas ledare, tillika kommunstyrelsens ordförande, Axel Josefson förnekar också att han eller alliansen skulle vara emot språkkrav. De vill dock inte ha något test. Skälet som framförs är att det skulle leda till byråkrati och att detta kan hanteras i en vanlig anställningsintervju.
Det är dock ett lite märkligt resonemang. Inget hindrar att man sållar ut dem som ska göra språkprovet i intervjuförfarandet, som ändå sker vid en tänkt anställning. Poängen med ett språkkrav är just att det skickar en väldigt tydlig signal om att man ska kunna god svenska för att jobba i äldreomsorgen.
De äldre befinner sig många gånger i en utsatt situation när de kommit till punkten att de är i behov av hjälp från kommunen. Det rör sig inte bara om en medicinsk utsatthet, där missförstånd kan leda till katastrofala följder för den enskilde. Coronakrisen har blixtbelyst detta.
Det rör sig i vardagen i lika hög grad om en psykologisk utsatthet. De som är i behov av hemtjänst, för att inte tala om dem som befinner sig på ett äldreboende, står i en stark beroendeställning. De har ofta redan svårt att kommunicera sin vilja. Då krävs en lyhörd personal, som helst både ska ha god människokännedom och god språkförmåga. Personalens kompetens och omdöme är helt avgörande för de äldres välbefinnande.
Löner och villkor inom äldreomsorgen måste bli bättre. Det är en del av välfärdens kärna vi talar om. Inte minst måste personalomsättningen minska. Nyckeln är att ge personalen större egenmakt och att tänka mindre i industriella banor med slimmade personalstyrkor som jäktar mellan brukarna. Språkkrav är förstås bara en del i detta. Men det är en viktig del för att stärka yrket samtidigt som man säkrar brukarnas säkerhet. Det är nonchalant att tro svenska är något man lär sig på jobbet när vi talar om personal som ska ha hand om utsatta och sköra äldre. Flera rapporter och studier har även pekat på att bristande svenskakunskaper är ett verkligt problem i äldreomsorgen. Givetvis är det också en stor fördel om det finns personal som kan andra språk, när andelen utländska brukare på sikt ökar, men kravet på svenska är grundläggande.
Alla verkar inte inse allvaret i detta. ”Sossarna i Göteborg fortsätter sin brunfärgade ökenvandring”, skrev Vänsterpartiets stadssekreterare Johan Svensson tidigare i år på Twitter. Det är ett horribelt påstående – brun är som bekant nazismens politiska färg. Men missförståndet att krav skulle vara uttryck för någon slags rasism är tyvärr utbrett i delar av kommunhuset. I själva verket är det motsatsen som är fallet. Kravlösheten är ofta ett uttryck för rasism.
Att människor med utrikes bakgrund lär sig svenska är själva nyckeln till en lyckad integration. Det är också så man bekämpar rasism. Den som kan språket kommer också betraktas som svensk. Att gamla svenskar möter invandrad personal som talar god svenska är det effektivaste sättet att ta död på fördomar som finns. Mer effektivt än tusen pladdriga värdegrundsdokument.
Moderatledningen i Göteborg måste förstå vikten av att vara tydlig i de här frågorna om man ska ha någon chans att återvinna sin trovärdighet. Men både i frågan om språkkrav och frågan om fri bosättning för asylsökande, den så kallade EBO-lagen, har man hamnat snett. Två centrala integrationsfrågor. Man går därmed i otakt med de egna sympatisörerna och med väljarna generellt. För ett parti med anspråk på att leda Göteborg duger det inte heller att skylla på sällskapet. De politiska konstellationerna är inte huggna i sten. Det börjar bli hög tid att visa ett tydligare ledarskap. För moderaternas egen skull. Men framförallt för göteborgarnas.
