“Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta.” Med dessa ord inleds Charles Dickens samhällskritiska roman “Historien om två städer” från 1859.
Som samtida parallell publicerades under onsdagen den 11/5 två diametralt olika bilder av Sverige: en TT-notis som i förbigående noterade att två personer skottskadats mitt på dagen i samband med en väpnad konflikt i ett av Stockholms finaste bostadsområden, och en debattartikel med rubriken “Sverige står inte inför en kollaps – vi är i världsklass”.
Den senare texten är författad av journalistikprofessorn Jesper Strömbäck och fastslår att kritiker av det svenska tillståndet “verkar inte för att det ska gå bra för vårt land”.
Detta påstående baseras på en rapport som Strömbäck skrivit på uppdrag av den fackligt finansierade tankesmedjan Futurion. Rapporten lyfter fram för Sverige fördelaktigt utvalda indexjämförelser av typen “välmående”, “social rättvisa” och “hållbar utveckling”.
Det är naturligtvis utmärkt att Sverige gör bra ifrån sig i dessa jämförelser, men rapporten nämner inte ett ord om det faktum att Sverige samtidigt har högst antal dödsskjutningar i hela Europa, bombattentatsstatistik utan internationell motsvarighet samt ett allt brutalare gängvåld. Bland rapportens slutsatser fastslås: “Ur det här perspektivet bör det ses som desinformation att påstå att Sverige skulle vara ett land i förfall eller djup kris.”
Udden är diffust men konsekvent riktad mot “högerpopulister” vilket förklaras med orden: “Eftersom populister strävar efter radikal samhällsförändring behöver de kriser för att kunna motivera sin politik.” Anklagelsen är enögd.
LÄS MER: Bantade bidrag bättre än beredskapsskatt
Under valrörelsen 2014 påstod Stefan Löfven återkommande att “Sverige håller på att gå sönder.” Samtidigt skrev Aftonbladets Eva Franchell att “Något är ruttet i staten Sverige. [...] Våra system spricker och rostar sönder. [...] Rösterna höjs först när kollapsen är nära”, och tidningens dåvarande politiska chefredaktör Karin Pettersson fastslog: “Högern blir som allra argast när man påpekar att något håller på att gå sönder i Sverige. De tycker att det är att överdramatisera.”
Enligt rapportförfattarens sätt att resonera är således Socialdemokraterna ett populistiskt parti som ägnar sig åt desinformation – men en sådan slutsats leder fel på demokratins bekostnad. Tillspetsade formuleringar bör nämligen inte betraktas som desinformation, utan som en naturlig del av oppositionens ansvar att betona samhällsproblemen i sin politiska retorik.
Rapportens syfte är tydligt: genom upprepade debattinlägg där rapportförfattarna refererar till sitt eget optimistiska indexurval vill man skapa ett retoriskt redskap för att i valrörelsen kunna avfärda besvärande kritik som desinformation.
Att ogiltigförklara kritik gör det dock omöjligt att lösa problem.
Dickens konkluderar: “Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid. Det var både trons och vantrons epok.”
Jag lämnar det till läsaren att avgöra vilka av dessa värden rapportförfattarna företräder.
LÄS MER: Har bilden av migrationen något med verkligheten att göra?
