Nyårsfirandet har på många håll beskrivits som "stökigt". I Kristianstad blev en ambulans beskjuten med raketer. I Gävle kastades en smällare in i en barnvagn där en tremånaders bebis låg och sov. På Möllevångstorget i Malmö attackerades människor med fyrverkerier som sköts in i folkmassan. I Strängnäs blev en 9-årig flicka skadad efter att ha blivit träffad av en raket som sköts rakt mot henne av ett ungdomsgäng. Ordet ”stökigt” känns i sammanhanget närmast som en underdrift.
Just raketer har varit ett återkommande inslag i rapporteringen om de stökiga nyårsfirandena. Den vårdslöshet och brist på respekt mot medmänniskor som på många håll uppvisats upprör många – med all rätt. Men debatten har landat fel; i stället för att diskutera hur förövarens beteende ska stävjas så diskuteras raketernas vara eller icke vara.
Redan i dag möjliggör lagstiftningen en begränsning av användandet av pyroteknik när det innebär en risk att människor skadas – och det är redan i dag olagligt att attackera människor med raketer. Men i stället för att fråga sig varför dessa lagar inte efterlevs så efterfrågas nya förbud.
Förbjuds raketer att säljas i butik kommer människor sannolikt att försöka få tag på dessa på ett annat sätt. Och även utan raketer så kommer inte problemet försvinna. För till syvende och sist handlar det inte om raketer utan om människor, och människor som beter sig illa kommer att fortsätta att göra det med eller utan en raket i handen. Den som är så vedervärdig att den kastar in en smällare i en barnvagn kommer inte förvandlas till en ängel bara för att raketer blir svårare att få tag i på lagligt vis. Nästa gång kan det vara en sten, eller ett annat föremål, som kastas.
Inrikesminister Anders Ygeman (S) vill inte se någon ny lagstiftning på området med hänvisning till att den som redan finns torde vara tillräcklig (SVT 3/1). Det hedrar honom. I skuggan av händelserna på nyår hade det varit lätt att försöka ta billiga poäng genom att föreslå något sådant. Dock hedrar det inte Ygeman att polisens kris fördjupats och dess förmåga att hantera och förebygga brott minskat under hans tid som statsråd.
Problemet är inte att människor inte klarar av att hantera raketer – utan att de inte klarar av att behandla andra människor på ett respektfullt sätt. När ordningsmakten dessutom mer eller mindre abdikerat skickas signalen att detta beteende kan fortgå, oavsett vad lagar och regler säger.
