Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Jonas Lindstedt
Bild: Jonas Lindstedt

Josefin Utas: Politisk makt får inte användas hur som helst

När partiegoism får styra hamnar vanliga människor i bakvattnet.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I år firar demokratin i Sverige hundra år. De formella systemen, med fria val, är en del i hur folkviljan kommer till uttryck. En mjukare, men ack så viktig del i det, är den kultur som råder i den politiska sfären. Här finns det bekymmersamma inslag i dag.

Partier ska självklart värna sina väljares röster i alla politiska samtal, i förhandlingar och när de tar beslut. Samtidigt har de ett ännu större uppdrag: Att värna förtroendet för demokratin och att folkets vilja får genomslag.

Även om partier och representanter röstas fram i valen, så är det inte säkert att riksdagens sammansättning faktiskt speglar befolkningens åsikter i alla frågor. Omfattningen av frågor är för stor och riksdagens ledamöter och antalet partier är begränsat. Det här är en omständighet som de folkvalda inte tar i beaktning tillräckligt.

Ta Miljöpartiet exempelvis. I valet 2018 fick det endast stöd av 4,4 procent av väljarna. Ändå har partiet haft mycket stor påverkan på landets politik på nästan alla områden.

Det är ingen hemlighet att befolkningsmajoriteten i Sverige inte accepterar en lika omfattande flyktingmottagning som Miljöpartiet. Befolkningen är inte heller pigg på att montera ner kärnkraften - om konsekvenserna blir allvarlig elbrist i landet. Med sin makt har Miljöpartiet ändå drivit detta, i en övertygelse om att de har rätt och folket fel.

Å ena sidan kan man se det som att de spelat sina kort rätt och förhandlat väl. Å andra sidan kan man undra hur de har lyckats och ifrågasätta om det är bra.

Ett alternativ från Miljöpartiets ledning, hade varit att framföra vad de tycker, men samtidigt medge att vissa åsikter och förslag ligger alltför långt från den allmänna opinionen och att de därför inte kommer att försöka pressa igenom just dem. Det hade varit ett mer statsmannamässigt och respektfullt beteende gentemot väljarna.

Övriga partier slirar också. Genom den så kallade Decemberöverenskommelsen 2014 bestämde sig sex riksdagspartier för att använda sin makt till att bestämma att det inte behövdes en majoritet som skulle styra Sverige. Det räckte med en minoritet. I princip satte man demokratin ur spel.

Den regering som sedan bildades 2018 samlades kring viljan att hålla ”ytterkantspartierna”, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, borta från inflytande. Att det saknades en röd tråd i den politik som regeringen och dess stödpartier enades om, spelade ingen roll. Man lade alltså åt sidan det viktigaste, det som människor röstat utifrån: innehållet i politiken.

Det är inte förbjudet att göra så här. Men allt som är tillåtet är inte alltid lämpligt.

Att inneha makt betyder inte att det är fritt fram för att göra vad som helst med makten. Snarare borde de som får makt uppvisa ödmjukhet inför sina uppdragsgivare. Med en sådan inställning hos våra partier skulle dessutom de politiska samtalen fungera bättre och regeringsbildningen gå lättare.

Politiken måste alltid gå i någorlunda takt med folkopinionen. När partiegoism får styra hamnar vanliga människor i bakvattnet. Det är dags att vända på detta och låta folkets vilja åter få betydelse.