Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

EU vill styra över allt fler politikområden. Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
EU vill styra över allt fler politikområden. Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Karin Pihl: Politikernas EU-tystnad är ett demokratiproblem

Trots att alltmer makt flyttas till Bryssel är det knäpptyst om EU i valrörelsen. EU-politiken måste få större plats.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

För fem år sedan varnade Håkan Juholt, före detta partiledare för Socialdemokraterna och då ambassadör på Island, att Sverige kan bli en diktatur. ”Jag tror inte att hotet är en diktatur med rullande stridsvagnar på Sergels torg, utan ett expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarnas värderingar”, sa han i en intervju med SvD (14/10 2017).

För detta fick han en hel del kritik, både av borgerliga politiker och av partikamrater. Och nej, att Sverige kommer att förvandlas till en diktatur inom något årtionde är inte troligt. Men Juholt hade ändå rätt när han påstod att medborgarnas värderingar i lägre grad har inflytande över politiken. Och att det får konsekvenser för hur demokratin fungerar.

Det beror till största del på EU. I Sverige har vi generellt en skev bild av vad EU är. En tung majoritet är för det svenska medlemskapet och ser positivt på unionen. Samtidigt är en överväldigande majoritet av svenskarna emot att EU utvecklas till ”Europas förenta stater”. Tre fjärdedelar av alla svenskar vill inte se en sådan utveckling, enligt en färsk undersökning från Svenska institutet för europapolitiska studier.

De svenska riksdagspartierna, med undantag för Liberalerna, har i mångt och mycket samma inställning. EU är bra, men vi ska inte ha mer överstatlighet. Så är åtminstone retoriken.

Att vi vill att EU ska vara en samarbetsorganisation som bejakar frihandel och är en gemensam röst i världen, men lämnar övrigt åt medlemsländerna, betyder dock inte att det är så i verkligheten. I svenska politikers medvetande tycks unionen vara vad den var på 1990-talet.

Men EU är annorlunda i dag. Maktambitionerna är långtgående.

De rör skogspolitiken. EU har antagit en skogsstrategi som präglas av inställningen att skog inte ska avverkas. Det kommer att innebära stora begränsningar för Sveriges skogsägare och för svensk industri och därmed tillväxt. Att Sverige haft en framgångsrik skogsstrategi i 100 år, och att biomassa är en viktig komponent för att fasa ut olja, bryr sig inte EU-kommissionen om.

De rör energipolitiken. Den påverkas inte bara av att EU antagit ett mål om att unionen ska vara en enda stor energimarknad, vilket kan påverka svenska elpriser. EU anser att svensk vattenkraft inte är hållbar och tvingar nu Sverige att genomföra miljöprövningar för nästan 2 000 vattenkraftverk. Något som kommer leda till höga kostnader. Kraftverk som funnits i Sverige sedan 1800-talet kan komma att rivas och elpriserna kan gå upp som ett resultat av inaktiv vattenkraft.

De rör socialpolitiken. EU:s så kallade sociala pelare är ett socialpolitiskt program och berör sådant som föräldraledighet, utbildning, sjukvård och löner. Initialt handlade det om en "vision". Men nu håller visionen på att förvandlas till direktiv, alltså tvingande lagstiftning. Det rör bland annat införandet av minimilöner och reglering av den så kallade gig-marknaden. Europaparlamentet har också röstat för att man vill att abort regleras på EU-nivå.

De rör också Sveriges förmåga att förebygga terrorhot. Hotnivån är sedan några år tillbaka förhöjd i Sverige. Regeringen gör bedömningen att EU:s yttre gränser inte upprätthålls. För att minimera risken att terrorister kan ta sig in i landet har den svenska staten förlängt gränskontrollerna vid Öresund. Men en ny EU-dom slår fast att dessa gränskontroller är olagliga.

LÄS MER: Så gör eurofiaskot svensken fattigare

EU:s ökade maktambitioner utgör ett demokratiskt problem. Ju längre makten flyttas från de som berörs, desto svagare blir den demokratiska legitimiteten. Det är inte heller säkert att den bästa kompetensen för att styra svenskt skogsbruk eller de svenska socialförsäkringarna finns i Bryssel.

Dessutom dras det demokratiska systemet i EU med en rad brister. Som Lars Anell, Sveriges tidigare ambassadör till EU, skrev i en artikel i Kvartal för några år sedan uppfyller majoritetsbesluten i Bryssel inte de krav som normalt ställs på en välfungerande demokrati. Att utkräva ansvar är svårt. Transparency International riktade nyligen skarp kritik mot Europaparlamentet för att det inte vill öka transparensen kring lobbyism och ge medier och medborgare tillgång till information om vilka lobbygrupper politikerna träffar.

Trots att en allt större del av politiken styrs från Bryssel är det tyst om EU i valrörelsen. EU-frågorna diskuteras möjligen inför Europaparlamentsvalet. Men när det gäller påverkan på den europeiska politiken är ministrarnas agerande när de träffar sina europeiska kollegor betydligt viktigare.

Alltsedan Brexit har EU fått status som en form av moralisk garant för liberala värden. Tidigare fanns det inte minst inom vänstern och miljörörelsen ett motstånd mot EU och överstatlighet. Men nu ses EU-kritik som en del av ett konservativt åsiktspaket tillsammans med motstånd mot invandring och klimatsatsningar. Kanske är det därför vi har så svårt att betrakta EU som den maktinstitution det är.

I grund och botten är unionen en framgångssaga. Det gäller inte minst den inre marknaden, som genererar tillväxt och konkurrenskraft. Att Europa talar med en röst mot exempelvis Ryssland har ett stort värde. Men för att förvalta de positiva sidorna med EU måste det som är dåligt förändras.

LÄS MER: EU-kommissionen har fått storhetsvansinne