"Jag pratar med vilken ton jag vill". Orden riktades till den polis som, vänligt och försiktigt, försökte skydda journalisterna från SVT som var ute i Boråsstadsdelen Norrby och rapporterade om det omfattande bråk som ägde rum förra veckan. Ett bråk mellan, som såväl polis och SVT själva uppgav, "två grupperingar".
Det var uppenbart för både journalisterna och polisen att ingendera var välkomna i Norrby för att utföra sina arbeten: att skildra respektive beskydda samhället. Journalisterna knuffades och hotades och polisen fick veta att mobben inte var rädd för honom. I samband med bråket gjordes utfall mot poliserna. En polisman träffades i huvudet med en flaska och fick föras till sjukhus.
"Du kan inte göra ett skit åt saken" fortsatte mannen. Maskerad, respektlös och totalt orädd för den svenska rättsstatens representant, en uniformerad och beväpnad polis. "Gör någonting åt saken, då!". Inslaget förtäljer inte om polismannen faktiskt gjorde något än att vänligt be om lugn. Maktdemonstrationen var tydlig: De är inte rädda för polisen.
Under natten till torsdagen sköts en polis i Biskopsgården till döds. Det är en tragedi. Men ingen kan hävda att det är chockerande. Än är mycket oklart kring motivet. Den skyldige är i skrivande stund på fri fot.
I Sverige finns ett antal tusen personer som inte är rädda för varken polis eller fängelsestraff. De styr sina stadsdelar och betraktar utomstående i bästa fall som irriterande element, i värsta fall som inkräktare. De drar sig inte för att hota, utpressa, misshandla och mörda. Främst håller de sina grannar och medmänniskor gisslan. Men blåljuspersonal som inte anländer i tillräckligt stort antal råkar också ut för våldet och hoten.
Egentligen är inte dessa personer det stora problemet. De är såpass få att ett modernt samhälle som det svenska med rätt resurser och befogenheter för polis och rättsväsende skulle kunna tillintetgöra de kriminella elementen.
Det stora problemet är att den svenska politiken inte riktigt förstår vad det är som har skett i vårt land och därför inte agerar på rätt sätt. Man duttar med lite satsningar här, och lite där. Kanske skärps något straff.
Men man står handfallen inför den miljö av total segregation och gängkultur som uppstått i Sverige. Och förmår inte sätta ihop ett och ett för att begripa att parallellsamhällen inte uppstår ur ingenting. De är en konsekvens av politik som inte bara berör rättsväsendet och polisen.
Det är som att många politiker har en spärr som gör att de inte kan dra rätt slutsatser av händelserna. Så fortgår det. Hur många gånger har inte våra statsråd utbrustit hur "oacceptabelt" det ena eller andra är. Faktum kvarstår. De som har makten över våra rättsvårdande institutioner tror fortfarande att ett mjukt och lågaffektivt bemötande av den här krisen är tillräckligt.
Någon betalar konsekvenserna för det här. Ofta är det de personer som bor granne med våldet. Nu var det en polis tillhörande en myndighet som varken har de befogenheter, resurser eller den totala politiska uppbackning som skulle krävas för att helt skoningslöst – ja vi har kommit så långt – lösa situationen i de svenska förorterna.
Gränsen för vad ett civiliserat samhälle kan acceptera har nämligen redan passerats. För länge sedan. Dödsskjutningar, sprängdåd och hot mot blåljuspersonal har blivit svensk vardag. Alltmedan en del fortfarande tror att det går att lösa med förebyggande åtgärder och med nu existerande medel.
Men det går uppenbarligen inte. Polisen som sköts ihjäl i Biskopsgården stod och pratade med boende i området. Det var inte ens en pågående skottlossning eller insats med skarpt dragna vapen.
LÄS MER: De kriminella klanerna ha tagit Göteborg som gisslan
LÄS MER: Varför skjuter unga män varandra i förorten?
Ett tag förminskades händelserna i våra förorter med att de inte drabbade "civila". Men det argumentet faller på sin egen orimlighet. Våld sätter stadsdelar i skräck. Alla drabbas. Sedan började personer utan brottslig bakgrund stryka med. En förbipasserande tjej ute med hunden i Stockholm, besökare på restauranger, en sovande pojke som dog i en granatattack.
Personer som varit på "fel" plats vid "fel" tidpunkt. Det verkar som att antalet tidpunkter och platser man ska undvika är såpass stort att det räcker med att en polis visar sig i "fel" stadsdel. "Du kan inte göra ett skit åt saken". Budskapet har gått fram och frågan är om den maskerade mannen inte hade rätt.
