Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Politikerna negligerar försvaret

Otillräckliga medel fortsätter att urholka Sveriges försvarsförmåga. Med allt snävare budget blir det svårt att rekrytera och behålla personal.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Knappast någon politiker förnekar att hotbilden mot Sverige har förändrats under de senaste tio åren. Risken för att Sverige ska beröras av en konflikt har ökat. Men ändå fortsätter de styrande att föra en politik som över tid i praktiken minskar förmågan till försvar. 

När ÖB i tisdags presenterade sitt budgetunderlag anmälde han att det saknas 6,5 miljarder i öppna anslag. Därtill en summa som är hemlig. 

Det är egentligen ingen nyhet att försvarsbeslutet från år 2015 som gäller fram till 2020 är underfinansierat. Tillskottet var bara hälften av vad Försvarsmakten menade behövdes för att möta de folkvalda politikernas mål och krav. Jan Björklund och Liberalerna lämnade försvarsöverenskommelsen. Medan M, C och KD stannade och bidrog därmed till att försvarsminister Peter Hultqvist (S) kunde måla upp en bild av att försvaret, med brett stöd, var på rätt väg. I själva verket fortsätter försvarets andel av BNP att sjunka, precis som den relativa förmågan. 

Mycket materiel är föråldrat. Nya inköp som krävs för modern förmåga skjuts tills nästa mandatperiod. För ett befolkningscentrum som Göteborg är det särskilt allvarligt att nytt luftvärn för medeldistans ännu inte har tillförts. Det gör oss sårbara för en angripare med konventionella men moderna fjärrstridsmedel. 

Men en organisations starkaste tillgång är människorna i den. Tyvärr kan man konstatera att Försvarsmaktens personalförsörjningssystem inte fungerar. Man lyckas inte fylla befintliga förband med folk. Det är inte konstigt. Många soldater tjänar i dag mindre än 20 000 kronor i månaden. Maxlönerna för erfarna soldater ligger bara några tusenlappar högre. Yrkesofficerare, som har kvalificerad utbildning och ansvarsfyllda arbetsuppgifter från dag ett, går in på löner under 25 000 kronor. Högre chefer tjänar betydligt mindre om de stannar i myndigheten än om de byter karriär.

Bristen på soldater kan lösas med pliktsystem och frivilliga, även om det ännu inte är sagt hur det ska finansieras. Värre är de kompetensluckor som öppnas i officerskåren. Stora pensionsgångar väntas även där och utflödet matchas inte av inflödet. Den stora utmaningen för försvaret blir att säkra återväxten genom att rekrytera, vidmakthålla och behålla specialister och chefer. 

Sverige går in i en osäker tid med ständigt minskande förmåga till försvar. Samtidigt finns det tydligen pengar. Migrationsverket fick mycket större tillskott än vad försvaret begärt – utan något gnissel från politikerna.