Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Politiken bör inte sköta allt

Vi har i Sverige vant oss vid att det offentliga ska ta ansvar för det ena eller andra. Utan politiken händer ingenting resonerar många. Men kanske fungerar vissa saker bäst bortom politiken.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Slottsskogsobservatoriet i Göteborg, en anrik institution på området med sina 90 år, riskerar nu att behöva lägga ned verksamheten. På grund av bristande finansiering har observatoriet hållit stängt sedan augusti förra året och eftersom ingenting förändrats i den frågan ser stängningen ut att bli permanent.

Det har av väckt en hel del upprördhet, kanske tydligast framlagd av Bengt Halse, tidigare koncernchef vid Saab, den 31/5 här i GP. Halse ställer berättigade frågor om hur det kommer sig att politikerna inte klarar av att ordna finansiering till en verksamhet vars kostnader “inte ens utgör felräkningspengar” i utredningsbudgetarna för något av stadens påkostade skrytbyggen.

Han har alldeles säkert rätt i att observatoriet spelat en oerhört viktig roll i att väcka unga människors intresse för naturvetenskap – med allt vad det innebär för näringsliv och teknisk utveckling när dessa unga sedan växer upp.

Som ledarskribent är det frestande att helt sonika instämma i Halses kritik och ryta åt politikerna om prioriteringar. Det är helt barockt att i avvägningen av vad skatten ska gå till säga nej till en billig och samhällsviktig utbildningsinstitution, samtidigt som man bränner hundrafalt större belopp på tänkta linbanor och tvåvånings-ishall.

Prioriteringen skvallrar illavarslande om att politikerna dras likt malar till de stora strålkastarljusen och funderar desto mindre på små, billiga, värdeskapande verksamheter.

Men det vore ett misstag att bara kritisera just denna prioritering, hur märklig den än må vara, för skon klämmer på ett strukturellt plan. De pengar observatoriet behöver för att överleva – en knapp miljon om året – bör gå alldeles utmärkt för civilsamhället att skaka fram om sponsrande företag och engagerade privatpersoner går samman.

I svensk politik finns tyvärr ett inbyggt motstånd mot att lösa problemet på sådant sätt. Institutioner som antas vara till nytta för allmänheten ställs gärna under politisk kontroll och skattefinansiering. Det påstås garantera något slags unik långsiktighet, ‘frihet från vinstintressen’ eller någon annan diffus fördel. Och så ges ju politikerna möjlighet att peka på allt fint vi får för våra höga skatter.

Den offentliga sektorns dominans över civilsamhället riskerar dock att skada Slottsskogsobservatoriet och liknande organisationer. Höga skatter och omfattande byråkrati skapar en situation där det inte går att endast locka kunder och pengar genom att bedriva bra verksamhet.

Verksamheten måste också passa stadens eller regionens bidragsblanketter. Gör den inte det så riskerar den att gå under, eller som i fallet med observatoriet, tyna långsamt i administrativ limbo medan stad och region träter om huvudmannaskapet.

Klaga för all del på politikens prioriteringar, men fundera också på om vissa saker kanske borde frigöras från politisk kontroll helt och hållet. Då kan vi styra prioriteringarna i våra vardagshandlingar, istället för att behöva vänta på ett val vart fjärde år och hoppas på det bästa under tiden.