Jag vet inte om ”de som har makten över gatorna, köerna, korsningarna och all trafiken” inte förstår eller inte vill förstå att folk är förbannade, riktigt förbannade. ”There is a lot of anger out there”, som man säger i amerikanska filmer. Men hade de insett det så hade de sannolikt inte gjort reklam som den från Västtrafik.
”Vi älskar bilister. Ni är ett segt släkte. Trängselskatt, stress, parkeringsavgifter och bensinpriser tycks inte bita på er. Ni tar bilen ändå.” De kunde lagt till omöjliga trafiklösningar, borttagna bilfiler, slopade parkeringsmöjligheter och en rent allmänt bilfientlig hållning, så hade listan varit mer komplett.
Det är emellertid intressant att notera att också Västtrafik menar att bilister får stå ut med mycket. Kunde Västtrafik då möjligtvis också dra slutsatsen att det beror på att hundratusentals människor anser att bilen är ett oundgängligt transportmedel och att till exempel Västtrafik inte löser alla de transportbehov många av oss har.
I stället skriver Västtrafik ”Vi älskar er för den envisheten - det är en härlig utmaning att försöka göra kollektivtrafikanter av er”!
Värst var nog ändå deras avslutning på en reklamsnutt i radio: ”Hej och puss”!
Som någon sa om Västtrafiks kärleksförklaring till bilisterna: Vore det inte rimligare om de visade oss som redan reser med Västtrafik lite kärlek.
Också trafikkontoret är gulligt, rent naturlyriskt:
”Blunda och tänk på en stadsmiljö som du trivs i.” (Fågelkvitter och porlande vatten.) ”Försök se den framför dig. Vad är det som gör just den här platsen så skön att vara på? Hur ser det ut? Hur låter det? Är det många bilar där?” (Tutande och våldsamt trafikbuller.)
”Släpp fram människan! Skaffa nya vägvanor!”
Men hur dumma tror ni att vi är? Ville vi bo i ett naturparadis med kvittrande fåglar och evigt porlande bäckar så skulle vi välja att bo på landet, långt från stadens brus och larm. Men många av oss har valt stadsboende just för att det är en stad, inte för att vi egentligen vill bo på landet. Vi tycker inte att Göteborg är en misslyckad lantlig idyll och att Avenyn egentligen skulle vara en vildmarksled.
Staden är larmande, myllrande, brokig och bullrig. Rik på intryck och människor. För egen del gillar jag det. Jag räknar inte med att det skall vara tyst. Jag inbillar mig inte att jag skall skutta barfota i klorofyllen på Södra Vägen, ligga på rygg i gräset på Götaplatsen eller fågelskåda på Friggagatan. Jag råkar gilla kullersten, asfalt, betong och glas. Larmet från bilar, bussar och spårvagnar (för inte har väl de två senare börjat kvittra och porla?) är en del av vad en stad är. Det låter från Liseberg, klubbarna och Ullevi.
Så sluta med larvandet. Det är bara provocerande när människor inte känner igen sig i kommunikationen, när oro och vrede inte tas på allvar! Lyssna lite mer! Propagera lite mindre!
Då skulle ni till exempel höra att väldigt många håller med om att vi behöver en utbyggd och bättre kollektivtrafik, bättre och fler cykel- och promenadvägar, fler bilfria gator, platser och zoner. Ni skulle höra en del som säger att det kanske inte är så stort fel på en trängselskatt men det är hur systemet är utformat, var stationerna skall finnas som upprör. Lyssnade ni skulle ni nog höra att en del gärna ställer bilen på pendelparkeringar om de bara funnes tillräckligt många och tillräckligt bra skyttlar in till centrum. Ni skulle givetvis också få frågorna om hur ett massivt borttagande av bilfiler kan minska trängsel och köer. Ni skulle också inse att väldigt många människor håller med om att vi måste ändra vanor och beteenden för att värna miljön men att de inte tror på sättet som det nu görs.
Måhända skulle ni höra affärsidkaren, jag talade med häromdagen, som undrade vilka som skall gå på den enormt breda trottoaren utanför hans affär på en gata helt i skuggan av den stora paradgatan. Och om han får tillbaka de 30 procent av omsättningen som han förlorat det senaste året.
Och ni skulle nog höra många som likt mig säger:
Jag hoppas att jag har fel och ”trafikmakten” rätt! För Göteborgs skull!
