- Det är sorgligt att ”citybiblioteket” vid Brunnsparken inte får leva kvar, skriver Peter Hjörne.
- Det är sorgligt att ”citybiblioteket” vid Brunnsparken inte får leva kvar, skriver Peter Hjörne.

Peter Hjörne: Ord, språk och böcker är värda en mässa

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Missunnsam är varken en vacker egenskap eller ett vackert ord. Inte heller avundsjuk. Det är absolut inte egenskaper som man tar med i intervjuernas ”beskriv dig själv med tre ord”. Det brukar snarare vara ord som är förment negativa men i själva verket är egenberöm. Urexemplet är ”rastlös, otålig, för snabb”. Sällan ser man någon svara ”sur, snål och missunnsam”. Men jag måste här och nu erkänna att jag är både missunnsam och avundsjuk. Åtminstone på en punkt.

Det gäller Svenska Dagbladets fina tävling #svenskansvackrasteord. Jag är helt enkelt avundsjuk (och lite missunnsam) för att vi inte kom idén. Läsare och några kulturpersonligheter nominerade sina favoriter i det svenska språket. En jury valde sedan ut 40 ord som SvD:s läsare röstade om. Vinnaren blev förgätmigej, nominerat av den som alltid blygsamme och timide, författaren Björn Ranelid. Lite Göteborgsanknytning hade dock tävlingen eftersom resultatet meddelades på ord- och bokfesten Bokmässan i Göteborg.

ANNONS

”För mig är denna stund mer värd än ett August- eller Nobelpris, eftersom jag valde och skrev om just ordet ’förgätmigej”, sa Ranelid som särskilt uppskattade att det var läsarna, inte ”en akademi eller en självutnämnd intellektuell elit” som valde ordet.

Förgätmigej, glöm mig inte, är Dalslands landskapsblomma och ”bär inom sig en stilla önskan och bön att den som säger ordet inte skall bli glömd eller övergiven”, kommenterade Björn Ranelid.

Tio-i-topp-listan blev en vacker hyllning till naturen. Så här såg den språkliga skönhetstoppen ut:

1. Förgätmigej 2. Snöflinga 3. Porla 4. Ögonblick 5. Vemod 6. Glänta 7. Juninatt 8. Kontrapropositionsvotering 9. Gryning 10. Västanvind

Kontrapropositionsvotering kan ju knappast betraktas som naturlyriskt eller ens vackert. Men en jurymedlem motiverade ordets framskjutna placering med ”i inget ord framträder det svenska föreningsslitet vackrare".

Min egen lista, utan inbördes ordning, ser ut som följer: Lek, skratt, skrattrynka, ljuvlig, bedårande, välkommen, varsågod, lagom, trolsk, vänskap, gryning, dagg, våg, förtjusande, innerlig, hav, glittrande, förtrollad, varandra, daggkåpa och glad. Och hade man fått ha med ett ordpar så hade det blivit ”både och”.

Över huvud taget verkar svenskarna intressera sig allt mer för språkfrågor. Språkrådet, som är en del av Institutet för språk och folkminnen, Språket i Sveriges Radio och tidningarnas språkspalter, får allt fler frågor. Professorn Lars-Gunnar Andersson, som skriver GP:s språkspalt, har många gånger fått frågan: ”Om alla säger fel, blir det rätt då?”. Han svar är att precis så är det. Det som vi nu träter om och får utrett i språkspalterna kommer inte vara självklart om 50 år. Skillnaderna mellan vart och var, de och dem, han och honom kanske inte är giltiga i framtiden. Ord som är vackra i dag är måhända bara ålderdomliga när våra barnbarn blivit pensionärer.

ANNONS

Den vetskapen behöver emellertid inte innebära att vi som är aningen språkkonservativa viker oss inför förändringstrycket. Motsträvigheten fyller också sin funktion, liksom varligheten med språkets byggstenar – orden – de vackra och de fula!

Svenskans vackraste ord är en hyllning till språket, när det är som bäst, bortom kränkningar, hat och mobbing, bortom de hänsynslöst fräcka formuleringarnas okänslighet och brutalitet.

Så kan man också se Bok & Bibliotek, en hyllning till språket, läsandet men också yttrandefriheten. Kvällen före Bokmässans öppnande i år höll Brombergs Förlag, hotellmannen Bicky Chakraborty och Bokmässan en middag för yttrandefriheten (som blir nästa års bokmässetema) på Park Aveny Hotell. Det blev en speciell afton. Den brittiske författaren Ian McEwan talade om de besvärliga tiderna för ”freedom of expression, utan vilken demokratin bara är en bluff”. Den ryskamerikanska författaren Masha Gessen, som bland annat skrivit en Putinkritisk bok och nu kommit ut med ”Words can break cement”, om Pussy Riot, fick frågan om hon verkligen tror att ord kan knäcka cement?

– Tillåt mig att tvivla. Men vi måste fortsätta att försöka, sa Gessen.

Myllret, människohavet, seminarierna, författarmötena, intervjuerna, debatterna och böckerna gör Bokmässan till en göteborgsk pärla – år efter år. Men den som söker lugnet bör söka sig någon annanstans, till exempel till biblioteken. Stadsbiblioteket i Göteborg fick en rejäl och uppskattad ansiktslyftning. För dem som blev av med sitt bibliotek under tiden som ombyggnaden pågick öppnades ”citybiblioteket” 300 kvadrat vid Brunnsparken.

ANNONS

Det blev en veritabel succé. Som GP:s kulturchef Ingrid Norrman skrev:

”Plötsligt öppnades ett skyltfönster mitt i shoppingstråket på Södra Hamngatan med en tröskel så låg att spårvagnsresenärer, hotellgäster och folk på väg till och från jobbet bara halkade in.”

300 kvadrat fann en ny publik och är, trots att Stadsbiblioteket åter öppnat, det tredje största besöksbiblioteket i Göteborg. Men nu är framgångssagan all. Fastighetsägaren Hufvudstaden har sagt upp kontraktet och erbjudit ersättningslokaler någon annanstans. Det är sorgligt att denna spännande och ovanliga kultur- och boksuccé inte får leva kvar. 300 kvadrat är ”värt en mässa” och ett ordentligt räddningsförsök.

Läs också: Ingrid Norrman: 300 kvadrat väger för lätt (2015-08-22)

ANNONS