Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Peter Hjörne: Peter Hjörne: Kvalitet viktigare än vinsttak

Avgörande måste vara omsorgen om "brukarna" av välfärdstjänsterna - de äldre, skolbarnen och de sjuka. För dem är kvalitet och tillgänglighet viktigast.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Så har det forna kommunistpartiet lyckats baxa regeringen Löfven framför sig i frågan om vinster i välfärden. Jonas Sjöstedt bet sig som bekant fast i den frågan inför riksdagsvalet för två år sedan. På valaffischerna med texten "Välfärden är inte till salu" kunde vi se en mysigt leende Jonas Sjöstedt, också han försedd med texten "Inte till salu".

Det var en lång katalog av förbud och regler, som vänsterledaren presenterade:

*Kommunalt veto för etablering av friskolor
*Avskaffa tvångs-Lov i primärvärden
*Stopp för nyetableringar av vinstsyftande välfärdsbolag
*Lag mot skattemedel till vinstsyftande välfärdsföretag
*Nya regler för upphandling
och så inrättandet av en ny myndighet så klart: Välfärdsmyndigheten.

Jonas Sjöstedt lovade också att "vi kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik".

Nu bjöds aldrig Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet in i regeringen. Stefan Löfven meddelade omedelbart efter valet att Vänsterpartiet inte var välkommet. Sjöstedts svar blev att kräva en uppgörelse om vinster i välfärden mot att stödja regeringens budget. 
En sådan kom alltså till stånd 2015 - "Utredning om reglering av offentlig finansiering av privat utförda tjänster". Utredare blev socialdemokraten Ilmar Reepalu, som skulle vara klar med arbetet i november i år. 

Det är alltså delar av den utredningen som nu läckt ut. Bland annat framkom att man kan komma att föreslå ett vinsttak på åtta procent. Den siffran kommer från en rapport skriven av lektorn vid Uppsala Universitet Joachim Landström. Han påpekade dock själv i en debattartikel att det finns problem med den modell han föreslog. 

Den föreslagna procentsatsen är inte huggen i sten.
– Jag vill inte diskutera vilken nivå förslaget hamnar på, vi är inte färdiga med förslaget ännu, sa Ilmar Reepalu i en intervju. Emellertid slog han fast att övervinster skall stoppas.
– Vi kommer att försöka stänga möjligheten att göra stora övervinster. Det skall vara normal verksamhet som framför allt levererar kvalitet. Riskkapitalisterna får finna i andra sektorer.

Det tog inte lång stund efter läckan om vinsttaket förrän aktörer och intresseorganisationer gick till attack. Kritiken har varit massiv och börskurserna för välfärdsföretagen sjönk som stenar.

En del av diskussionerna har kommit att handla om ekonomiska teknikaliteter som så kallade goodwillavskrivningar och WACC:ar (genomsnittligt avkastningskrav) när det snarare borde handla om kvalitet och principer. Utredningen är sprungen ur vänsterns syn på marknadsekonomin, vinster, valfrihet och företagande som något i grunden omoraliskt. 

Men vinst är inte fult, det är i själva verket helt nödvändigt i en väl fungerande marknadsekonomi. Det har vänstern liten förståelse för, lika liten som deras förståelse för hur välstånd skapas.

Därför är det viktigt att deras kommandoekonomiska syn inte tillåts påverka beslut som är livsviktiga för tjänstesektorn i Sverige, för 170 000 arbetstillfällen i 12 000 privata vårdföretag och hundratusentals elever och föräldrar i över 4 000 friskolor. 
Dessutom: Om man sätter ett vinsttak i välfärdsföretagen är man ute på ett sluttande plan. För vilken är den principiella skillnaden mellan ett vårdföretag som levererar, dialysapparater, medicin, sjukhuskläder, bygger sjukhus och skolor, tillverkar läromedel, lagar skolmat eller skjutsar barn? 

Men frågan är, precis som många viktiga frågor, inte enkel utan en avvägning mellan olika viktiga och legitima intressen. Det är givetvis inte orimligt att anse att skattemedel skall gå till det som de är avsedda för - vård, skola och omsorg - och kunna återinvesteras för att utveckla och förbättra verksamheterna. 

Men vinsttak är en dålig metod. Avgörande måste vara omsorgen om "brukarna" av välfärdstjänsterna - de äldre, skolbarnen och de sjuka. För dem är kvalitet och tillgänglighet avgörande men också möjligheten att välja vem som skall utföra tjänsterna. Därför är effektiv kvalitetskontroll, tillståndsgivning, reglering och upphandling viktigare och bättre instrument än vinstreglering.