I förra veckan kunde vi läsa i GP om vad stadsbyggnadskontoret vill göra med Heden. I vanlig ordning fick vi av herr stadsarkitekten Siesjö veta att det säkert kommer att dyka upp invändningar från ”en andel av göteborgarna, särskilt gråhåriga som jag som motsätter sig all förändring”.
Björn Siesjö, diskvalificerar inte sällan grupper av människor som inte tycker som han. Att man inte tacksamt tar emot alla stadsarkitektens eller andra stadsplanerares förslag och tankar som gudagåvor innebär inte per definition att man är emot all förändring. En stilla undran: Vad skall vi göra, vi som har passerat femtio? Lägga oss ner och dö? Gå in i en vegeterande och allt accepterande tillvaro utan åsikter? Eller skulle vi kunna tänka oss att hyfsa debatten och ge katten i människors ålder och i stället debattera deras åsikter på samma sätt som vi borde bortse från kön, etnicitet, religion eller bakgrund i alla debatter och diskussioner.
Att Heden väcker starka känslor, särskilt från dem av oss som vill värna denna helt unika tillgång, är uppenbart. Det dröjde således inte länge förrän intresseföreningen Göteborgarnas Heden bemötte stadsbyggnadskontorets förslag. I fredags lät GP:s kulturavdelning påpassligt tidningens båda arkitekturskribenter Ola Nylander och Mark Isitt debattera: ”Fotboll eller bostäder?”.
Nylander är emot byggande på Heden. ”Rör inte denna unika gåva till göteborgarna” lyder hans rubrik medan Mark Isitt uppmanar staden att ”bebygga hela Heden – nu”.
För egen del tycker jag att Mark Isitt har fel. Det finns enorma ytor att bebygga centralt i Göteborg så det är gåtfullt varför man inte låter Heden vara i fred. Isitt hävdar dessutom att de som motsätter sig en hårdexploatering av Heden främst gör det av nostalgiska skäl och att ”få önskar skutta omkring på ett vindpinat fält”. Det är att göra det väl enkelt för sig. Det handlar varken om nostalgi eller några få som ”skuttar omkring”.
Skuttarna är till exempel över 40 000 ungdomar från mer än 70 nationer som spelar fotboll i världens största ungdomsturnering Gothia Cup och 20 000 ungdomar från drygt 40 nationer som spelar handboll på 30 planer på Heden i världens största ungdomsturnering i handboll. Heden är en allaktivitetsjuvel för göteborgarna och deras gäster. Den behöver förvisso slipas men är full av möjligheter.
Jag håller med professorn och arkitekten Ola Nylander när han skriver: Heden är en ”central plats att vara aktiv på och vara tillsammans med andra göteborgare, från alla stadsdelar: ”Fotboll, boule, yoga, handboll, stora möten, tennis, hästkapplöningar, badminton, idrott, cirkus, tillfälliga evenemang, stora utställningar, workshops, events eller musik. På vintern ljusutställning, en stor skridskobana och skidspår.”
Heden har tillåtits förfalla, förfulas och bli ödslig men det är ett dåligt argument för att bebygga. Om man tar bort byggnader, baracker, parkeringsplatser och stängsel och börjar om från början kan Heden bli både vacker och användbar – för det återkommande och för ”tillfälligheternas spel” – en ännu mer värdefull tillgång för Göteborg.
Men vad gör man med de parkeringsplatser som behövs om Göteborgs centrums skall vara tillgängligt för de många som färdas dit med bil? Jo, man gör parkeringsgarage för 2500 bilar under Heden, precis som stadsbyggnadskontoret föreslår. Stora ytor frigörs då. En del av den frigjorda ytan bör användas för aktiviteter men en mindre del skulle faktiskt kunna bebyggas.
Byggnation kan nämligen finansiera det dyra parkeringsgaraget. Då bör dock bebyggelsen vara väsentligen mer begränsad än i stadsbyggnadskontorets förslag och hållas i Vasastans skala. Kanske skulle en måttfull och vacker bebyggelse mot öster rent av kunna addera något till Heden med till exempel uteserveringar och restauranger.
Heden har alla möjligheter att i än högre grad bli en unik, grön stadsoas. I själva verket kommer Heden kunna möta högt ställda krav på ”grön stadsutveckling med social och ekologisk hållbarhet i fokus”. Heden kan bli ”en grönskande, social och inkluderande mötesplats för alla”, för att citera Park- och naturförvaltningen. Nu gäller deras ord inte Heden utan, läs och häpna, Götaplatsen runt Poseidon.
I sommar skall platsen förses med gräs, rödvita plank och solstolar. Inte nog med det! Avenyn skall bli ett grönt stråk med ett tjugotal popup-parker för odling, biodling och ekosystemtjänster. Som lök på laxen blir Avenyn utanför Stadsbiblioteket vattenlek. Lägg till detta ”de plågsamma burförsöken” med glasakvarier på Avenyn, så undrar man onekligen vart paradgatan, den ”utåtriktade praktgatan med internationell attraktionskraft” och Götaplatsen ”den kanske viktigaste ikonen i Göteborgs stadsbild”, tog vägen.
Ibland, som med Avenyn - denna plågade möjlighet – blir det för mycket slagord, mantran och publikfrieri. Det rycks än här, än där. Skulpturer dyker upp utanför Konstmuseet utan museets vetskap. Trafikkontoret ordnar vattenspegel. Och Park - och naturförvaltningen förvandlar Götaplatsen och Avenyn till grönområden. Det behövs mer samordning, konsekvens och långsiktighet och färre jippoartade tillfälligheter! Värna de mötesplatser som fungerar i stället för att skapa konstlade. Och låt stad vara stad – allt kan inte vara grönområden!
