I den senaste GP-Sifon har Miljöpartiets stöd halverats från toppnoteringarna och partiet tappar två procentenheter från majmätningen. Det betyder inte att väljarna tycker att miljöfrågorna är oviktiga utan att varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet med Åsa Romson och Gustav Fridolin skött sig väl i regeringsställning. Det är en sak att driva opinion, en helt annan att regera.
I undersökningen är nu Allianspartierna större än de rödgröna. Bäst går det för Annie Lööf och Centerpartiet, som är näst största borgerliga parti med 7,9 procents stöd, nästan lika mycket som Fp och Kd tillsammans. När Miljöpartiet tappar trovärdighet har Centern chansen att bli ett starkare miljöalternativ. Partiet har till skillnad från Miljöpartiet visat sig vara regeringsdugligt och har tagit sig an miljöfrågorna med sans, måtta och realism.
Sverigedemokraterna marscherar vidare och når 15,2 procent. I åldrarna 50 - 64 år stöds partiet av var femte väljare. Risken är stor att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta växa så länge invandring och integration inte debatteras seriöst. Svenska folket diskuterar nämligen frågan och anser att den är viktig. Då måste också politikerna göra det. Utan att rygga för det svåra: Hur många människor kan ett litet land som Sverige ta emot med anständighet och värdighet? Sverige skall vara ett öppet och välkomnande land, inte minst för dem som är på flykt från sina hemländer och Sverige behöver invandring. Men hur mycket klarar vi av?
Som så många viktiga frågor är frågan om samtal och samarbete med Sverigedemokraterna inte enkel. Min instinkt är att inte legitimera ett parti, som har sitt ursprung i främlingsfientlighet. Problemet är att Sverigedemokraterna är riksdagens tredje största parti och har makt. Partiets riksdagsgrupp har fattat ett "principiellt beslut om att Sverigedemokraterna kommer att agera för att försöka fälla varje regering som väljer att föra en ökad invandring och ge Miljöpartiet inflytande över migrationspolitiken".
Det var grunden till decemberöverenskommelsen - att inte låta SD få makten att fälla den nuvarande regeringens eller kommande regeringars budget.Det finns två andra handlingsalternativ.
Det ena är att socialdemokraterna och Alliansen samarbetar, vilket bättre speglar valresultatet. Sverige gick inte till vänster i valet men det gjorde socialdemokratin i regering med Miljöpartiet och i armkrok med Vänsterpartiet. Det hade varit bättre om S hade bildat en minoritetsregering på egen hand. Det hade ökat möjligheterna för samarbete över blockgränsen. Nu blev det inte så, vilket drev Löfven i armarna på Romson, Fridolin och Sjöstedt. Det andra alternativet är att föra samtal med SD. Det vill ingen och därmed består dödläget.
Riksdagen har nu gått på "sommarlov". Det är ingen svår gissning att partierna vrider och vänder på handlingsalternativen. De kan lämpligen också grubbla på följande frågor:
Gagnar det landet och politikens anseende att en av landets mest centrala frågor, den om invandringen, inte diskuteras på djupet? Är det ett bra sätt att motarbeta främlingsfientlighet och konservativ nationalism? Är det ett bra sätt att motverka Sverigedemokraterna?
Var det bra för Sverige att Alliansen, enligt decemberöverenskommelsen, la ner sina röster så att en vänsterbudget röstades igenom? Är det rimligt att fortsätta så till 2018? Nyvalsdags?
Med de "hängmattefrågorna" önskar jag såväl riksdagsledamöter som läsare en god och avkopplande sommar!
