På en middag härom kvällen hamnade vi där igen, i diskussionen om huruvida fusk och fiffel i Göteborg är mer utbrett än annorstädes och om Göteborgs så kallade varumärke (vad är det för fel på ordet rykte) skadats. Min bordsgranne sa ungefär så här:
– Jag är så himla trött på att det aldrig verkar ta slut, hela tiden nya avslöjanden. De ständiga skandalerna skadar Göteborgs varumärke, nu senast Stadsrevisionens rapport. Jag brukade vara stolt över Göteborg. Folk frågade ofta hur vi kunde samarbetade så väl. Den frågan får jag inte längre, sa han och de runt omkring nickade bekymrat och instämmande.
I vanlig ordning försvarade jag staden med hjärtat, kopplade bort hjärnan och la munnen i turboläge:
– Det är inte värre än på andra håll i landet. Skyll inte på Göteborgsandan, den har inget med fiffel och båg att göra. Och inte har Göteborgs goda namn och rykte skadats heller, vi skjuter ju i varje fall inte ihjäl varandra som i Malmö. Visst: Oegentligheter och fiffel bland stadens tjänstemän är allvarligt, men de allra flesta i kommunen är hederliga och gör ett gott jobb.
Dagen efter bläddrade jag i veckans tidningsklipp. Jag läste om rapporten från stadsrevisionen, där skarp kritik riktades mot kommunstyrelsen och tjänstemännen för bristande styrning, kontroll och uppföljning. Jag kom att tänka på Uppskandalen, de italienska spårvagnarna med grava kvalitetsproblem, på mutanklagelserna och på hanteringen av öppettiderna för krogarna. Samtidigt läste jag att Stockholm utsetts till den tredje mest attraktiva turiststaden i Europa, om vår huvudstads våldsamma befolkningstillväxt, om planerna på ny tunnelbana till Nacka och om alla krogar med Michelinstjärnor. Det gav en känsla av dynamik, kreativitet och optimism.
Båda bilderna är sanna, men som alltid har mynten två sidor. I Göteborgs fall finns det också oerhört mycket som talar för en ljusnande framtid: Vi har äntligen fått en stadsarkitekt, staden har utnämnt nya unga chefer, ofta kvinnor, på viktiga poster, vi har fantastiska industriföretag samtidigt som de kreativa företagen och näringarna skördar stora framgångar. Göteborg är den överlägset mest populära staden att studera i. Turismen utvecklas. Vi har mängder av stora och spännande evenemang, ett imponerande kulturliv och relativt sett fler stjärnkrogar i Guide Michelin än Stockholm. Göteborg är en lätt stad att leva i. Här finns närheten till havet, vi har idrotten och inte minst kynnet, humorn, vänligheten – det som är den verkliga göteborgsandan, som ju också handlar om öppenhet, tolerans och vilja att samarbeta för stadens bästa.
Jag vidhåller att fifflet har varit relativt begränsat, att det har mer med bransch än med stad att göra. Jag envetnas med att tro att Göteborg egentligen inte är en korrupt stad. Det är en bra stad, en öppen stad. Men jag måste erkänna att de som säger att Göteborgs ”varumärke” har skadats, nog tyvärr har rätt. Framför allt: det är göteborgarnas egen bild av staden som solkats, själförtroendet har fått sig en knäck och vi har till en del köpt bilden av en vilsen, halvkorrupt stad på dekis. Kanske har ”varumärket” Göteborg också skadats i huvudstaden. Det är i och för sig mindre allvarligt för sanningen är att i The Capital of Scandinavia, som Stockholm kallar sig (vilket retat gallfeber på norrmännen), bryr man sig inte så mycket om vad som händer i Göteborg eller någon annanstans i landet heller, för den delen.
Jag tror egentligen inte att det behövs så mycket för att komma till rätta med problemen. Styrning, uppföljning och kvalitetsarbete i vår stad måste förbättras avsevärt och snabbt. Det är bra att det tillsatts en oberoende korruptionskommission, men redan nu måste det bli kristallklart vilken värdegrund som gäller i Göteborg. Men det mesta av det bästa finns inom räckhåll.
Det sägs att det är mörkast före gryningen. Så är det förhoppningsvis också på Sveriges västra kust!
