Peter Hjörne: Det finns massor att göra...

Nu begär C och L att S skall driva tuff, allianspolitik. Är det vad Centern menade med sin valslogan "Nytt ledarskap för Sverige"?  Turerna, trixandet, manövrerandet och den tankemässiga härdsmältan är en förolämpning mot sunt förnuft och logik och förtjänar varken respekt eller förtroende.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Nu får det väl ändå vara nog?! Annie Lööf (C) ägnar en vecka åt att sondera och kommer fram till att det inte finns förutsättningar för någon av de konstellationer hon och Centern drömt om och som bygger på blocköverskridande uppgörelser. Stefan Löfven (S) fick sedan talmannens uppdrag att försöka bilda regering och kommer, om han inte begär förlängning, i veckan utsättas för en statsministeromröstning i riksdagen.

Nu skall hans gamla dröm om ett blocköverskridande samarbete med Centern och Liberalerna prövas. Så här långt ser det ut som om "drömmen blir till sand".

Annie Lööf meddelade nämligen att Centern kan släppa fram Stefan Löfven om han går med på alla de hårda krav hon preciserat på en lista - utan förhandling! Således ett nytt ultimatum! Låter det lockande för S?

ANNONS

Kort därefter kom minstingen av de borgerliga partierna, Liberalerna, numera farligt nära eller under riksdagsspärren i opinionen, med en egen kravlista. Jan Björklund säger sig emellertid vara förhandlingsvillig men upprepade vid flera tillfällen att Socialdemokraterna (som faktiskt fick 28 procent i valet) att de måste "göra en rejäl högersväng". Låter det lockande för S?

Vad vill C och L egentligen? Vad är det de vill få oss att tro på? – Nu får vi se vad allt snack om blocköverskridande samarbete genom åren är värt, sa Jan Björklund.

Det verkar onekligen som att L och C ställer så hårda krav på S att Stefan Löfven måste tacka nej - och definitivt hans stödtrupper i V och MP. Därmed försöker man lägga skulden för att Sverige inte har en regering på Socialdemokraterna.

Det är verkligen upp-och-ner-på-vända världen. Först hyser man den naiva drömmen att S skulle stödja en alliansregering i utbyte mot att den skulle driva S-politik. Nu begär C och L att S skall driva tuff, allianspolitik. Är det vad Centern menade med sin valslogan "Nytt ledarskap för Sverige"? Turerna, trixandet, manövrerandet och den tankemässiga härdsmältan är en förolämpning mot sunt förnuft och logik och förtjänar varken respekt eller förtroende. Mitt är i varje fall uttömt!

ANNONS

Och allt detta för att man uppenbarligen inte tror att man överlever att SD röstar för alliansförslag i riksdagen.Men det har man uppenbarligen gjort hittills! Så här såg det ut under den förra mandatperioden, enligt statistik från Sveriges Riksdag.

Vid 1193 tillfällen röstade SD med S, V och MP. Vid 851 omröstningar röstade SD och M, L, KD och C lika.

"Hyckleriet från främst de rödgröna, när de inte tycker att Alliansen skall lägga fram en egen och liberal politik, eftersom då kan ju SD rösta för den, firar nya triumfer. Och frågan är om inte Liberalerna sedan valet 2018 är SD:s och de rödgrönas bästa valarbetare", skrev en GP-läsare som vigt 50 år av sitt liv åt aktivt arbete i olika liberala föreningar.

Så 84 dagar efter valet till riksdagen fortsätter krumbukterna, trots att samtliga borgerliga partier hävdar att Sverige behöver liberala reformer - många, stora och viktiga. De liberala reformerna genomförs dock rimligen bäst av en borgerlig regering, inte av en S och MP-regering!

I Göteborg vill ett borgerligt minoritetsstyre med 24 mandat av kommunstyrelsens 81, också genomföra många, stora och viktiga liberala reformer. De vill förändra i grunden och har tagit hjälp av stadens vänsterfalang, som egentligen vill förändra åt andra hållet. Demokraterna vill i huvudsak förändra i samma riktning som allianspartierna. Även Ann-Sofi Hermansson (S) vill förändra, nu "självbefriad" från den yttre vänstern.

ANNONS

Arne Larssons och Etezaz Yousufs utmärkta kartläggning i GP av spelet bakom det som Ann-Sofie Hermansson kallar "den oheliga alliansen" mellan de borgerliga och V, Fi och MP visar några saker tydligt: Västlänken har stått och står i vägen för ett samarbete mellan Demokraterna och S och i vägen för ett samarbete mellan Alliansen och Demokraterna, trots stora politiska likheter.

Det valtekniska samarbetet mellan de borgerliga och de rödgrönrosa har drivit Socialdemokraterna och Demokraterna närmre varandra - en ömsesidig respekt har uppstått.Det är också tydligt att det nu finns en betydande misstänksamhet mot Allianspartierna sedan de gett sig i lag med V, Fi och MP. "På fler områden kommer det att dock att ta tid och kommer att kräva breda blocköverskridande lösningar" skrev allianspartiernas gruppledare i en debattartikel i GP.

Men hur sugna på att stödja alliansförslag är egentligen Socialdemokraterna och Demokraterna när de nu ställts utanför makten genom "den oheliga alliansen"? - Vi blir inget stödparti till det här skakiga styret, sa Ann-Sofie Hermansson i en intervju i GT. Så allt det som behöver göras, alla liberala reformer som behöver genomföras, alla förändringar som är nödvändiga för att göra Göteborg bättre, kan få en "skakig" resa, inte nödvändigtvis på grund av sakinnehållet utan snarare därför att den "göteborgsparlamentariska" situationen ser ut som en gör.

ANNONS

"Göteborg borde vara en fantastisk stad att bo och verka i, för alla...Göteborg kan bättre. Om den politiska styrningen förändras i grunden", skrev Demokraterna i en debattartikel i GP. "Våra reformer är nödvändiga för att vända utvecklingen i Göteborg...Morgondagen kan bli bättre. Göteborg kan bättre, hävdade allianspartierna, också i GP.

"Prio ett måste vara att göra det som är bäst för Göteborg. Det är jag redo att ta ansvar för", skrev Ann-Sofie Hermansson, på GP Debatt.

Den goda viljan finns. Men finns förmågan?

ANNONS