Under coronakrisen har en nyhet blivit smärtsamt uppenbar för de flesta: Den låga kvalitet och underfinansiering som råder inom den svenska äldrevården. På boenden med stora mängder vikarier, undermålig träning i grundläggande hygienarbete och en brist på skyddsutrustning har dödstalen varit mycket höga.
Detta blev i högsta grad uppenbart när det framkom hur många äldre som gick bort på kort tid i Göteborg under våren. GP följde då utvecklingen på Göteborgs äldreboenden och fann på många ställen hjälplös personal, oförberedda chefer och sist, men inte minst, en politisk ledning som uttryckte lika delar förvåning som ovilja att tydligt ta ansvar för situationens allvar.
Äldreomsorgen, både dess dagliga drift och långsiktig kapacitet, hanteras av kommunen. Inte av staten eller regionen. Kommunens ledning kan inte delegera ansvaret till stadsdelar eller lokala tjänstemän. Vi kan som väljare inte rösta på eller rösta bort tjänstemän, det är därför den politiska ledningen har det yttersta ansvaret.
Underlåtelse att planera för framtiden – oavsett om det gäller boendelösningar eller personalens kunskapsnivå – hamnar därför också på kommunledningens bord. Detta ansvar, eller avsaknaden därav, går inte ensamt att lägga på Göteborgsalliansen som, trots att den idag styr kommunen inte kan lastas för långsiktig underlåtenhet att investera tillräckligt i personal och lokaler. Men det är faktiskt deras ansvar att idag vända på utvecklingen.
Lite förenklat kan problemen under pandemin delas in i två kategorier; de akuta och de långsiktiga. Vad som hör till den första sorten sammanfattades väl av två specialistsjuksköterskor på Backa Hus äldreboende som i en debattartikel beskrev brist på skyddsutrustning, underbemanning och undermålig kunskap och träning i grundläggande smittskyddsprevention och hygien.
På lång sikt är det en helt annan sorts problem det handlar om. Det saknas alltjämt tillräckligt äldreanpassade bostäder för seniorer vilket leder till att många äldre som hade kunnat bo kvar hemma tvingas flytta. De flyttar till äldreboenden. Och pandemi eller inte; att bo kvar i en äldreanpassad egen bostad är ofta betydligt bättre än äldreboende, både ur ett fysiskt och psykologiskt perspektiv.
Seniorbostäder för hushåll bestående av en till två personer kan skapa mycket hög livskvalité, minska sjuktalen och dessutom skjuta upp tidpunkten då ett äldreboende behövs för seniorer.
Pandemin blottlade hur djup krisen är för äldreomsorgen i Göteborg. De som bär ansvaret flyr i alla riktningar och pekar bort från sig själva. Problemet med ansvarsutkrävande är en historia för sig. Men minst lika viktigt är det långsiktiga arbetet med att stötta äldreomsorgen i Göteborg. När det nu investeras miljardbelopp i stadsutvecklingen vore det inte bara lämpligt utan direkt nödvändigt, att öka antalet seniorbostäder och satsa mer på äldrevården generellt.
