Tänk om man skulle ta och sätta ihop en lista över saker som är tråkiga att lägga pengar på. Det första jag kommer att tänka på är rotfyllningar. Därefter dränering av husgrunden.Återbetalning av CSN är också en förfärligt tråkig utgift. Återkommande dessutom. Men allra överst, helt i toppen, alltså ovanför alla andra utgiftsposter, i ensamt majestät på listan, där tronar bilreparationer. Ögonblicket när man plockar fram visakortet för att betala de nya bromsklossarna övermannas man av tillvarons olidliga lätthet samtidigt som alltings meningslöshet klubbar ner en bakifrån.
Men det finns sätt att slippalindrigare undan. Till exempel om man arbetar på Göteborgs Stads Leasing AB. Då kan man lämna in sin bil på bolagets verkstad (självklart finns det en sådan) och få reparationer utförda till sisådär halva det normala priset. Eller om man har en förälder, en brorson, en make eller något annat slags anhörig som jobbar på det där fiffiga kommunägda bolaget – ja, då kan man också få lämna in bilen på verkstan på Ringön.
Reglerna säger - förstås - att bilverkstaden bara ska serva bilar som är leasade av kommunen. Men regler är ju till för att brytas och kommunala bolag är till för att göra livet lite bekvämare för kommunpolitikerna och hela det omgivande planetsystemet av bolagschefer, tjänstemän och deras familjer.
Konfronterad med GP:s granskning säger bolagets vd, Ove Eriksson – förstås – att så här ska det inte gå till. Det känns till och med lite olustigt. Jo, alltså, de anställda ska ha möjlighet att få sina privata bilar fixade, men absolut inga andra.
Om det nu var så undrar man ju ändå: varför i all världen skulle man som kommunanställd få billigare bilreparationer än övriga kommuninvånare?
Eftermarknadschefen (det heter så) som är chef över verkstaden känner däremot alls ingen olust utan erkänner rakt upp och ner:
”I början av 2012 tog vi fram en praxis att vi skulle hjälpa våra anställda. De fick en möjlighet att få in sin bil. Och det gällde också familjens bilar: söner, döttrar och väldigt nära släktingar. Vi skulle ta emot deras bilar när vi har tid.”
Av utrymmesskäl får läsaren själv fylla i lämpliga uttryck för medborgerlig indignation här, så går virätt på den strukturella kärnan: de kommunala bolagen. Har inte politikerna i Göteborgs stad snart fått tillräckligt med bevis på att kommunens svällande bolagssektor är grogrunden för den korruptionskultur som har blivit Göteborgs solkiga signum?
