Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Alice Teodorescu Måwe: Otryggheten ett akut problem

Studentstaden Uppsala har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Unga kvinnors otrygghet är en skrämmande indikator som politikerna inte längre får blunda för.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

”Jag har aldrig hörlurar när jag går hem längre. Jag vänder mig alltid om flera gånger och är ständigt på min vakt. Jag tar också på mig pösiga, stora kläder när jag handlar sent om kvällarna. Jag gömmer mig” (UNT 11/2). Orden är Jennys Ehldes, en av de många kvinnor som utsatts för sexuella ofredanden i Uppsala, en av Sverige största studentstäder, den senaste tiden.

Dessvärre är den unga kvinnans reaktion förståelig, rentav rationell. Men det är inte hon som ska behöva känna rädslan, inte hon som ska behöva förändra sitt beteende eller rörelsemönster. Ändå är hon sannolikt inte ensam om att göra just det. Inte minst eftersom det är signalerna samhället sänder.

I en intervju säger Hilde Wiberg, chef för Ungdomsjouren på Uppsala kommun, att: ”Vi brukar uppmana tjejer som känner sig otrygga att fundera på vad de behöver göra för att känna sig tryggare, till exempel att inte gå själva, att se till att de blir hämtade och annat som gör att de kan minska känslan av otrygghet. ”På frågan om unga tjejer bör avstå från att gå ensamma på stan också på dagtid svara Wiberg att så är fallet ”I alla fall om man inte känner sig trygg” (UNT 27/1). Ord och inga visor.

En undersökning genomförd av Region Uppsala visade redan för två år sedan att gymnasietjejers upplevelse av trygghet i centrala Uppsala försämrats radikalt; från 45 procent år 2013 till 19 procent år 2017. Kommer dessa unga tjejers upplevelse av trygghet att öka av att de kringskär sina liv, enligt Wibergs rekommendation, och accepterar tingens ordning? Kanske. Problemet är bara att deras upplevelse av frihet kommer att minska i lika hög utsträckning.

Hur dessa frågor inte kan skapa större ilska och engagemang, i ett land med en självutnämnd feministisk regering, förbryllar. Att den stora jämställdhetsfrågan, trots denna utveckling, fortsätter att vara den om andelen kvinnor i bolagsstyrelser framstår som ett hån. Den avgörande frågan år 2019 handlar sorgligt nog om kvinnors möjligheter att röra sig fritt i alla miljöer, alla tider på dygnet, iklädda vad helst de behagar.