Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ordning i skolan är i grunden en rättvisefråga. Bild: JESSICA GOW / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ordning i skolan borde vara självklart

Den svenska skolan är utformad för den övre medelklassens barn, som fostrats till internaliserad självkontroll från början. Men det är en frihet som skapar ofrihet för de som behöver stadga och disciplin för att ha en chans till ett gott vuxenliv, trots svagt stöd hemifrån.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Våld, hot och trakasserier har blivit vardagsmat i den svenska skolan, särskilt i vissa skolor, som GP utförligt rapporterade om förra veckan. Trenden återfinns också på andra platser i landet. Antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket om våld i skolor har mer än fördubblats på bara fem år. De grövsta incidenterna; mordhot, misshandel, vapeninnehav, leder till polisanmälan. Om de upptäcks.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Mycket har hunnit gå snett på vägen innan eleverna tar sig rätten att slå, sparka, vifta med knivar och mordhota. Anmälningarna får ses som toppen på ett isberg av stök och oordning, där bekräftelsesökande elever sedan länge tillåtits ta över i klassrummen.

Stökiga elever har visserligen alltid förekommit. Men incidenterna har blivit grövre, med fler inblandade, samtidigt som möjligheten att reagera beskurits. Lugnet har försvunnit i takt med att lärarkårens auktoritet och befogenheter monterats ned och elevsammansättningen förändrats.

En elev från Syrien berättar i reportaget att ”det kom som en chock” att det fanns så mycket våld i en svensk skola. ”Det kändes inte som Sverige”, säger han (GP 17/2). Problemet med att lärarna saknar befogenhet att upprätthålla sin ställning drabbar inte sällan nyanlända och andra generationens invandrare hårdast, liksom elever från socioekonomiskt svaga hem överlag. Elever vars föräldrar kan ha svårt att behålla sin egen auktoritet i ett nytt land.

Att bygga bra relationer till eleverna och samtidigt ställa krav står inte i motsättning. Tvärtom behöver läraren kunna sätta sig i respekt. Om ungdomarna vet att läraren kan slänga ut dem ur klassrummet så kommer det oftast inte att behövas. Den respekten är ofta en förutsättning för att bygga en bra relation, särskilt gentemot unga killar.

Tyvärr är den svenska skolan inte anpassad till den här typen av situationer (vilket den en gång var). En visserligen välmenande idé att skydda elevernas rättigheter har tillåtits ta över. Skolinspektionens barn-och elevombud har fattat allt fler kritiska beslut mot lärare som agerat. I ett fall dömdes Malmö kommun till 25 000 kronor i böter för att en lärare lyft ut en stökig elev ur klassrummet (Expressen 18/2).

Hårdare tag är inte allt. Sjumilaskolans tidigare rektor, Hamid Zafar, och hans kolleger lyckades under svåra förhållanden förbättra situationen ordentligt genom att införa sociala regler. Elever fick ställa upp sig på led när de skulle gå in i klassrummet och ta läraren i hand. Mobiltelefoner förbjöds.

Hamid fick med sig sina lärare på nyordningen. Kanske måste rektorer ha rätt att plocka ut sitt eget lag i särskilt problematiska skolor. Arbetsrätten kan inte få stå ivägen för elevernas bästa i en så avgörande fråga för Sverige.

Att det råder ordning i skolan är en självklarhet i de flesta av världens länder. Sverige hör till de länder som har mest disciplinproblem i skolan i Europa, och därmed troligen i hela världen. Nästan 60 procent av eleverna upplever att de störs av sina kamrater under lektionstid.

Den svenska skolan är utformad för den övre medelklassens barn, som fostrats till internaliserad självkontroll från början. Men det är en frihet som skapar ofrihet för de som behöver stadga och disciplin för att ha en chans till ett gott vuxenliv, trots svagt stöd hemifrån.

Ett halvsekel efter enhetsskolans genomförande har vi åter en skola som ger helt olika förutsättningar beroende på klassbakgrund. Det är en tragedi.