Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tryckfrihet. I år firar den svenska tryckfrihetsförordningen 250 år. Teknikutvecklingen under perioden har varit gynnsam för det fria ordet.

Håkan Boström: Ordet har aldrig varit friare

Läser man några av de gamla grindvakterna kan man tro att offentligheten går mot Ragnarök. Så är inte fallet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sociala medier håller på att stöpa om vårt samhälle. Det kan låta som en klyscha. Har inte betydelsen av ny teknik alltid överdrivits? Är inte nätet främst en plats för underhållning och förströelse? Och vad har Facebook med riktig politik att göra? 
Faktum är att den digitala revolutionen – inklusive sociala medier som Facebook – på kort tid har haft en oerhörd inverkan på hur vi tar till oss information, och därmed även kraftigt påverkat det politiska spelet som till stor del handlar om kommunikation.

Den offentliga arenan i Sverige – och resten av västvärlden – dominerades länge av ett fåtal aktörer inom den tryckta pressen, flankerade av radio och tv-kanaler som helt eller delvis utgjordes av statliga monopol. Visst har det alltid funnits en pluralism av offentliga röster. Men i och med digitaliseringen har mångfalden exploderat. Konkurrensen är idag stenhård. Utvecklingen är ett pedagogiskt exempel på hur ny teknik och marknadskrafter samspelar i att stöpa om en bransch. Ett centralt fenomen under kapitalismen som den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter för över 70 år sedan döpte till ”kreativ förstörelse”.

Länge kunde svenska tidningar leva gott på lokala eller nationella monopol- och oligopolmarknader. I och med digitaliseringen är detta ett minne blott. I dag spelar det betydligt mindre roll än tidigare om du skriver för en stor prestigetidning, en mindre landsortstidning eller har en egen blogg. Det avgörande för att bli läst och spridd är kvalitén, tilltalet och relevansen i det du skriver. En kunnig skribent kan ha fler följare på sin Facebooksida – och större politiskt genomslag – än en traditionell ledarsida. 

Det duger inte längre att vara medioker, leva på gamla lagrar eller gå på rutin. Det är naturligt att det skrämmer professionen. Läser man några av de gamla grindvakterna kan man tro att vi står inför Ragnarök. Dagens Nyheters kulturchef, Björn Wiman, ägnade till exempel våren åt att i artikel efter artikel beskriva Facebook som ett krondike av näthat, sexism och lögner. Det var lite som att höra en gammal hästhandlare svära över bilismens framfart. Men Internet och Facebook utgör en helt ny infrastruktur. Det är inte en ny droskmodell vi talar om. 

Visst leder ökat utbud till en skiktning. Det finns mer skräp, osmält tyckande och rena falsarier att tillgå idag än någonsin. Men samtidigt har möjligheten att på allvar sätta sig in i frågor och få dem belysta från flera håll aldrig varit större. Att allt fler människor inser att sanningen inte är något enkelt faktum är faktiskt ett framsteg. För samhällsforskare har det varit en självklarhet länge. 

I dag kan var och en som sitter inne på expertkunskaper eller egna erfarenheter lätt nå ut och korrigera den officiella verklighetsbilden. Vill man därutöver värna kostsam grävande journalistik kan forskningen vara en förebild: Direkt stöd till enskilda journalister och regelverk som försöker minimera den politiska styrningen. 
Det finns anledning till optimism när den svenska tryckfrihetsförordningen i år firar 250 år. Ordet har aldrig varit friare.