90-talisterna har aldrig varit med om inflation och räntehöjningar. För den som är född under förra årtusendets sista årtionde har allt bara blivit bättre och bättre. Tills nu.
Tack vare de extremt låga räntorna som vi levt med det senaste decenniet har det varit nästan gratis att låna pengar. Resultatet är att bostadsmarknadens slagit rekord efter rekord.
Men nu är det slut med det. Inflationen får centralbanker världen över att snabbt höja styrräntorna. Bankerna är inte sena att följa efter och höjer sina boräntor till de högsta nivåerna sedan 2014. Vilket får som konsekvens att bostadspriserna sjunker.
Ökade levnadskostnader i kombination med stigande räntor får allt fler att se mörkt på framtiden. Och värst är det för oss 90-talister.
Bekymrade ekonomer påtalar att vi nu har en generation som aldrig varit med om något liknande. ”Jag är orolig för att de har invaggats i en falsk säkerhet”, säger Erik Thedéen, generaldirektör på Finansinspektionen och tillträdande riksbankschef, till Aftonbladet (9/5). ”Vi som är lite äldre kommer ju ihåg betydligt högre räntor”, säger Swedbankchefen Jens Henriksson (SvD 28/4). ”Det är en hel generation svenskar som inte varit med om det här. Och jag tror att många har lidit av vanföreställningen att vi är lite osårbara”, säger ekonomen Klas Eklund och tillägger att många – de bortskämda 90-talisterna, får man förmoda – tror att staten ska kompensera dem så fort det går dåligt (SVT 13/5).
LÄS MER: Festen är över
Frågan är bara om det verkligen är 90-talisterna som kan klandras för ”vanföreställningen”. Det är lite märkligt att mellan raderna bli anklagad för att inte ha varit med om något som skedde innan man föddes. Det är inte heller millenniegenerationen som suttit på centralbanker världen över och tryckt pengar som om det inte fanns en morgondag.
Det är lätt att moralisera över att dagens unga vuxna lånat för mycket. Men vad skulle vi ha gjort? Flyttat in i en pappkartong? Bott hemma hos föräldrarna som 30-åring? Alternativet att fly städerna och söka sig till en billigare bostad på landsbygden är inte heller ett alternativ eftersom jobben finns där bostäderna är dyra.
Den nuvarande ekonomiska utvecklingen med stigande räntor och hög inflation får inte bara som konsekvens att dagens 25-30-åringar kan få det ekonomiskt kämpigt. Det kan också påverka solidariteten mellan generationerna. Ofta när man talar om solidaritet handlar det om socioekonomiska grupper. Men att de yngre känner ett ansvar för de äldre och omvänt är kanske minst lika viktigt för en fungerande välfärdsstat och dess legitimitet.
De senaste trettio årens bostadsrally, som gjort en generation bostadsägare rika, kan få konsekvenser för den yngre generationens inställning till att betala in mer till dagens pensionärer och för välfärden till en åldrande befolkning. 40-, 50- och 60-talisterna har ju, till skillnad från oss, kunnat göra klipp på bostadsmarknaden. Mellan 1998 och 2018 ökade priserna på villor med 249 procent och för bostadsrätter med 579 procent. Det är för att köpa de äldre generationernas bostäder som vi yngre belånat oss.
Självklart är det inte de tidigare generationernas fel att det är så. Lika lite som det är 90-talisternas fel att vi råkade bli den första generationen som måste räkna med en sämre ekonomisk utveckling än vad föräldragenerationen upplevde.
