Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Håkan Boström: Opartiskheten bör inte kastas överbord

Gästkolumnen: Medieutredningens idéer riskerar att öppna Pandoras ask.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Ett fundament för Sveriges Television och Sveriges Radio är kraven på opartiskhet och saklighet. Så har det varit under SR:s snart sekellånga historia. Lever Public Service upp till kraven? Det kan och bör diskuteras. Saklighet är ett ganska lätt begrepp. Presenterade fakta ska vara korrekta. Så fort dessa enkla fakta sätts in i ett större sammanhang blir det svårare. Opartiskheten är ännu mer komplicerad. Här handlar det om ett urval av vilka parter som ska få komma till tals. Kraven på saklighet och opartiskhet ska därför inte likställas med vetenskaplig sanning. 

Trots svårigheterna skulle jag säga att saklighets- och opartiskhetsidealen har tjänat Public Service väl. De utgör riktlinjer. De som jobbar professionellt med politik inom SVT och SR klarar oftast att hålla sig till dem. Felstegen sker mer i andra program, där man inte alltid verkar medveten om den egna politiska vinkeln. 

Svt och SR utgör en gemensam arena för politisk diskussion och det vore förödande om Public Service omvandlades till en aktivistplattform. Risken finns. I en promemoria som den statliga medieutredningens skickade till kulturminister Alice Bah Kuhnke (Mp) i mars föreslås att kravet på opartiskhet underordnas "demokratibestämmelsen" i Radio- och TV-lagen. 

Detta är inte så oskyldigt som det låter. Att underordna opartiskheten bäddar för att sätta den ur spel helt. Demokrati är en röstningsprocedur. Abstrakta värdeord som "demokratisk värdegrund" och "alla människors lika värde" är däremot beroende av långtgående tolkning. Medieutredningen framhåller explicit SR-medarbetare såsom Alexandra Pascalidou, vilka gjort sig kända som politiska aktivister.  Pascalidou hävdade nyligen i (DN 2/5) att det var uttryck för en rasistisk logik att ställa invandring mot välfärd.

Det är ett typexempel på hur antirasismen gått från något självklart som alla kan ställa sig bakom till att bli en ideologi med tveksamma utgångspunkter. Det har länge varit en klassisk strategi från vänstern att kidnappa värdeord och ändra deras innebörd på det sättet. En strategi som nu även används av islamister. 

Medieutredningens idéer riskerar att öppna Pandoras ask. Aktivismen är till sin natur gränslös medan opartiskheten är skör och bräcklig. Vill man se vart detta kan sluta är det bara att titta på Öst- och Centraleuropa. I de gamla kommunistländerna var den statliga televisionen en propagandainrättning – värdegrundsdemokratin driven till sin spets.

"Folkets vilja" uttolkades av myndigheterna. Detta arv har suttit i och ny byts de statliga journalisterna ut när regeringarna skiftar färg. Att Public Service smälter samman med ett politiskt etablissemang är det verkliga hotet mot demokratin. Kraven på opartiskhet och saklighet tjänar demokratin just genom att ta spjärn mot politisk styrning. Vem som sitter vid makten imorgon vet vi inte. Men vi vet att makten alltid kommer hävda sig stå för de "goda" värderingarna. Det är ett påstående som fria medier bör ifrågasätta.