Det är tvära kast i svensk politik. I januari för ett år sedan, på världsekonomiskt forum i Davos, kritiserade statsministern författaren Katerina Janouch för hennes dystopiska skildring av Sverige i tjeckisk tv. Efter partiledardebatten i onsdags uppgav Stefan Löfven plötsligt att han numera inte vill utesluta att sätta in militär mot gängkriminaliteten för att hjälpa polisen.
Senare på onsdagskvällen inträffade en stor explosion intill polishuset i Malmöstadsdelen Rosengård. Polisen uppger på sin hemsida att dådet är direkt riktad mot deras verksamhet. Statsministerns utspel har trots attacken ändå inte fallit i god jord.
Men innan förslaget om att låta soldater direkt ingripa i det civila samhället slängs i den mentala papperskorgen borde de danska erfarenheterna utvärderas. I vårt grannland har militär nämligen sedan i september tillfälligt tagit över vissa polisiära uppgifter som gränskontroller mot Tyskland och bevakningsuppdrag (Ekot 11/8 2017).
Danska regeringen har motiverat den extraordinära åtgärden, som ska gälla till åtminstone mars månad, med att poliser måste frigöras för att arbeta mot gängkriminaliteten. Eskalerande gängkonflikter i Köpenhamn, Århus och andra danska städer uppges sluka polisiära resurser. Även i Sverige dräneras polisen av gängkriminalitetens dödliga våld. Våldtäktsanmälningar och andra brottsmisstankar läggs på hög.
Danmark har låtit snabbutbilda 160 soldater för att avlasta vid gränskontrollerna och ta över bevakningen av den israeliska ambassaden samt synagogan i Köpenhamn. Judiska församlingens lokaler i huvudstaden har bevakats av polis dygnet runt sedan terrorattentatet 2015. I samband med dådet sköts en man till döds utanför synagogan.
Redan i höstas föreslog 20 moderata riksdagsledamöter i en motion att soldater borde användas i utsatta förorter. Förslaget ifrågasattes både internt och av andra partier. I Göteborg sågade kommunalråden Ann-Sofie Hermansson (S) och Ulf Kamne (MP) idén. De hävdade att Sverige inte kan tillåta att militär agerar mot de egna medborgarna och att det inte är försvarsmaktens uppgift att bekämpa kriminalitet (ETC 10/24 2017).
Det finns grund för kritiken. Soldater är inte utbildade poliser och varken kan eller bör sköta polisens brottsförebyggande- och utredande arbete. Av samma skäl kan det ifrågasättas om soldater har kompetens att ta över gränspolisens uppgifter.
Däremot att soldater, under polisiär ledning, avlastar med olika typer av bevakningsuppdrag borde vara betydligt mindre kontroversiellt. Bevakning av skyddsobjekt är en grundläggande militär uppgift, varför även civila mål borde kunna omfattas i extraordinära fall. Dessutom samarbetar försvarsmakten redan med civila myndigheter till exempel vid allvarliga naturkatastrofer.
Om soldater kan vakta kungen borde de även kunna vakta annat, till exempel synagogan i Göteborg. Efter brandattentatet i december då brandbomber kastades mot synagogan vädjade judiska församlingen om krisfinansiering från Justitiedepartementet. Orimliga 54 procent av medlemsavgifterna läggs idag på säkerhet. Läget beskrivs som akut (Göteborg Direkt 8/1). Försvarsmakten har lagligt stöd att stötta polisen vid terrorismbekämpning. Möjligheten att erbjuda svenska judiska församlingar soldatskydd måste utforskas skyndsamt.
