Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Peter Hjörne Bild Stefan Berg Bild: Stefan Berg

Peter Hjörne: Om 833 dagar är det dags!

Det är rätt att skjuta upp firandet av Göteborgs 400-årsjubileum. Inte bara på grund av pandemin. Göteborgs stad har 833 dagar på sig att förädla, rusta upp och försköna centrala platser i staden.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är ett klokt beslut att skjuta på firandet av Göteborgs 400-årsjubileum, två år till 2023! Vår stad är inte redo för kalas om 103 dagar.

Det är också helt logiskt. Ett 400-årsfirande bör, enligt matematikens lagar, rimligen infalla 100 år efter 300-årsfirandet. Och det genomfördes 1923, uppskjutet från 1921 på grund av ett världskrig, pandemi och lågkonjunktur.

Ett tag trodde jag att man gått igång med jubileet i förtid. För på stadens paradplats Götaplatsen har Trafikkontoret placerat staplade jättedäck i Göteborgs stads färger, ljusblått och vitt. Skrangliga ställningar förhöjer konstupplevelsen.

Besökare är förundrade eller drabbade, som det brukar heta om kulturupplevelser.

– Vad är de blåvita däcken för något, lär vara en av de vanligaste frågorna till Konstmuseets personal.

Trafikkontoret har en gedigen bakgrund som skapare av uppseendeväckande konstverk. Mest uppmärksammat har det biltvättsliknande vattenspelet högst upp på Avenyn blivit, vars både funktion och skönhet har uppenbara brister, för att utrycka det milt! Men frågan är om man nu inte överträffat sig själv!

I rättvisans namn skall sägas att bildäcken kom till av goda skäl. Det är en tillfällig lösning för att råda bot på en ohållbar trafiksituation och på förfulningen av Götaplatsen. Därför fick trafikkontoret i uppdrag av en enig trafiknämnd att ta fram tillfälliga åtgärder som begränsar biltrafiken vid Götaplatsen. Men även tillfälliga lösningar måste utföras med respekt och känsla för platsen.

Denna höst har trafikkontoret i uppdrag att föreslå en permanent lösning för politikerna att ta ställning till. Snälla, snälla, snälla, snälla, som Caroline af Ugglas sjöng - snälla trafiknämnd. Se då för guds skull till att inte göra ont värre och förfula än mer.

– Götaplatsen är mitt i Göteborgs hjärta, vi har de stora kulturinstitutionerna här, det är en representativ plats. Att det står bilar parkerade där och att det upplevs som en otryggt - det är inte en miljö som skall presentera Göteborg, sa trafiknämndens vice ordförande Karin Pleijel när de tillfälliga åtgärderna klubbades.

Så sant som det är sagt. Götaplatsen är göteborgarnas samlingsplats och är sannolikt Göteborgs mesta fotograferade och använda symbol - men behandlas som vore den en bakgård. Det är svårt att tänka sig en fulare och mer lappad gatubeläggning än den som omger Carl Milles Poseidon och som leder fram till de tre kulturbyggnaderna Konserthuset, Stadsteatern och Konstmuseet. Dessa byggnader, och Konsthallen, byggnadsminnesförklarades av Länsstyrelsen 2017. Byggnaderna är alltså av sådant kulturhistoriskt och arkitektoniskt värde att de skall skyddas.

– De här byggnaderna uppfördes under en tid när man hade höga ambitioner vad gäller både materialval och gestaltning och de har alla mycket höga kulturhistoriska värden... Det är en unik plats med unika byggnader som alla får ta del av, sa Boel Melin på kommunala Higab, i samband med byggnadsminnesförklaringen. I samma artikel i Vår stad, Göteborgs stads tidning, konstaterade man också att "det innebär att hela Götaplatsen nu är skyddad".

Man kan dock konstatera att Göteborg har ett mycket märkligt sätt att skydda platsen - synbarligen utan känsla för "materialval och gestaltning". Park- och naturförvaltningen, Higab och trafikkontoret är på olika sätt inblandade i Götaplatsens väl och ve. Men vem ansvarar för helheten? Uppenbarligen ingen!

Konstmuseet är lite extra speciellt bland de speciella kulturbyggnaderna runt Götaplatsen.  Konstmuseet stod nämligen klart till Jubileumsutställningen 1923, som också gav oss Liseberg, Botaniska, Svenska Mässans första utställningshall, Slottsskogsvallen och Torslanda flygplats.

Därmed är vi tillbaka där vi började, 400-årsfirandet. Det är drygt två år kvar. Det är världens chans till nystart och omtag. Flera försenade projekt får en chans att gå i mål till 2023. Och några andra som skulle kunna ge 400-årsjubileet tyngd och varaktighet:

Skydda, strama upp och försköna Götaplatsen. Ge Avenyn åter sin forna glans och elegans. Skulpturer längs hela Avenyn skulle göra paradgatan till en unik kulturvandring. Gärna uteserveringar året runt, som är på tapeten nu, men avstå från "plågsamma burförsök".

Tillsätt ett skönhetsråd efter Stockholmsmodell med uppdrag att skydda platser och byggnader från amatörism, slarv och godtycke. Ge någon eller några (inte bara politiker och tjänstemän) det övergripande ansvaret för jubileumssatsningen Götaplatsen/Avenyn.  Gör Gothenburg Wind Orchestra till jubileumsorkester. Råd bot på Arenaförlamningen. Jubileumsförädla Heden. Återuppliva regnkonstverket och dagvattenlösningen vid Viktor Rydbergsgatan - en viktig symbol för de klimatutmaningar Göteborg står inför.

Och sätt fart på den redan beslutade och helt nödvändiga tillbyggnaden av Konstmuseet. Det vore en vacker 100-årspendang till den ursprungliga byggnaden, vars arkitektur beskrevs av bland andra göteborgsarkitekten Gert Wingårdh som "både mäktig och elegant".

Pengar finns ju uppenbarligen. Drygt tre miljarder är det nya badet vid Gullbergsvass kostnadsberäknat till. Det är en helt oacceptabel och i det närmaste grotesk kostnad för ett bad. Gå på Demokraternas och Socialdemokraternas tanke och bygg nära det nuvarande Valhallabadet.

Framsynta och djärva politiska beslut och donatorer, som såg bortom egenintresse, gav Göteborg ett 300-årsjubileum som gav internationellt eko och gåvor till dagens göteborgare. Det borde vara "en handske att plocka upp"! Göteborg har 833 dagar på sig!