Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kobane

Susanna Birgersson: "Olycksbådande handfallenhet"

Problemen med radikalisering och IS-rekrytering i Sverige är stora, men åtgärderna är än så länge bara i startgroparna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På onsdagen berättade ett antal kvinnor i GP om social kontroll, om att tvingas bära slöja för att slippa arga blickar och kommentarer från grannar eller släktingar. Det är bekymmersamt och fullständigt oacceptabelt. Men det mest häpnadsväckande är uttalandet från Marianne Lööf, projektansvarig på Kvinnocenter i Bergsjön:

”Kvinnor över hela världen förtrycks varje dag. Det är svårt att avgöra om det beror på etniskt ursprung eller inte. Kanske beror det på kön. Vi svenskar tittar ju snett på varandra vi med.”

Så ser den svenska flatheten ut. Ett annat närbesläktat exempel är hur handfallna kommuner och myndigheter länge har varit inför rekryteringen av unga män och kvinnor till jihadistgrupper i Afrika och Mellanöstern.

I senaste numret av magasinet Axess intervjuas terrorexperten Magnus Ranstorp. Han uttrycker sig visserligen försiktigt förhoppningsfullt om en utveckling i positiv riktning. Men Sverige ligger fortfarande långt efter Danmark. Där har man i flera år gjort stora ansträngningar för att samordna, testa och utvärdera strategier för att avstyra radikalisering. I Sverige ligger vi inte bara efter; själva problemet är mycket större här, framhåller Ranstorp.

Radikalisering är en process med många möjliga komponenter. Den extrema tolkningen av islam finns alltid med, men social utsatthet är en av grogrunderna. Trångboddhet, ofullständig skolgång, arbetslöshet och kriminalitet bidrar till att många lockas av IS-teologins enkla svar, av samhörigheten som erbjuds och av möjligheten att hämnas på ”väst”.

Sådan grogrund återfinns i de utanförskapsområden som i hög grad har övergivits av majoritetsbefolkningen och rättsstaten. Angered är ett alarmerande exempel. Människor som lyckas skaffa sig utbildning och bra jobb flyttar medan de svagaste stannar kvar. Samtidigt fylls området hela tiden på med nya, resurssvaga grupper. Den sociala utsattheten förvärras och IS-rekryterarna får en allt enklare uppgift.

Den senaste tiden har det börjat talas om att upprätta tillfälliga flyktingläger på olika håll. Många förfasar sig. Men givet att tiden där inte blir alltför lång, är det betydligt allvarligare problemet detta: En stor del av de människor som nu finns hos Migrationsverket kommer att flytta till storstadsområden som präglas av utanförskap, fattigdom och kriminalitet.

Radikalisering och IS-rekrytering får inte reduceras till socioekonomiska grafer. Kärnan är en ideologi med förfärande attraktionskraft. Men den samverkar med såväl växande social utsatthet i förorterna som svensk offentlighets handfallenhet. Därtill finns det för få moskéer och modiga imamer som på allvar tar upp kampen mot dödsteologin, och för många organisationer som torgför det falska budskapet att väst bedriver ett krig mot muslimer.

Läs också:

Social kontroll i förorten