Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nya siffror om brott och invandring

Brott och invandring har länge varit minerad mark i offentligheten. Nu finns i alla fall mer fakta på bordet, vilket är en första förutsättning för att få till stånd en mer nykter diskussion.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På kort tid har flera undersökningar om brottsutvecklingen publicerats. En omdiskuterad rapport, som släpptes förra veckan från Brottsförebyggande rådet, slår fast att ökningen av antalet sexualbrott de senaste åren inte kan kopplas till det stora flyktingmottagandet efter 2015, trots att sannolikheten att misstänkas för sexualbrott är tre gånger större bland utrikes födda (och ännu högre för personer med bakgrund i Mellanöstern).

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kritikerna av rapporten menar att underlaget och den metod som valts inte kan visa att något samband inte existerar. Klart är emellertid att andra faktorer verkar vara viktigare för att förklara ökningen av antalet anmälda och upplevda sexualbrott de senaste åren.

I veckan släppte även stiftelsen ”Det goda samhället” (DGS) en studie som utgör en uppföljning av BRÅ:s tidigare kartläggningar av brottslighetens fördelning mellan personer med inhemsk respektive utrikes bakgrund. Det har varit en het potatis i många år att myndigheten slutade uppdatera sina rapporter på temat 2005 trots den stora förändring av befolkningssammansättningen som skett sedan dess.

Det goda samhället har dock efter prövning av etikprövningsnämnden i Stockholm fått ut den statistik som hela tiden funnits tillgänglig för forskare. Resultatet är egentligen inte så uppseendeväckande för den som följt den här frågan. Personer med utrikes bakgrund, definierat som personer med minst en förälder född utomlands (vilket var standarddefinitionen före 2003), står för 58 procent av samtliga brottsmisstankar. Räknar man bort den relativt lilla gruppen med bara en förälder född utomlands torde siffran hamna strax under 50 procent.

Med tanke på att det finns en så kallad överrisk bland personer med utrikes bakgrund att begå brott och med tanke på att var tredje person i Sverige (enligt den äldre definitionen, en fjärdedel enligt den nya definitionen där det krävs att bägge föräldrarna är födda utomlands) tillhör denna grupp är siffrorna faktiskt förväntade. I vissa undergrupper av brott som mord, dråp, mordförsök och rån är överrepresentationen ännu högre, vilket också är förväntat.

Egentligen är det trivialt. Om ett stort antal individer, varav många är unga män, med begränsade ekonomiska resurser och svaga sociala kontaktnät kommer till ett nytt land så är risken större att de hamnar i kriminalitet. Speciellt om de fastnar i så kallade utanförskapsområden. Man behöver inte blanda in faktorer som kultur och ursprung för att förklara denna logik, ett misstag som ofta begås på högerkanten. Kultur kan ha betydelse för vissa specifika brott, som hedersrelaterat våld, men annars är det snarare bristen på kultur, det vill säga normlöshet, som är problemet. Sociala problem uppstår på grund av svårigheten att integrera stora grupper människor på kort tid.

Det är å andra sidan också ett misstag att betrakta ”socioekonomiska faktorer” som grundorsaken till den här brottsligheten, vilket ofta görs på vänsterkanten. Den svenska migrationspolitiken har lett till mer fattigdom, utanförskap och gängbildningar. De socioekonomiska faktorerna utgör en mellanliggande mekanism, de är helt enkelt till stor del en konsekvens av den förda politiken.

DGS-rapporten visar att medan överrisken att begå brott minskar bland utrikes födda så ökar den hos andra generationens invandrare. Det är en tydlig varningssignal om att den svenska integrationspolitiken inte fungerar.

Den stora majoriteten med utrikes bakgrund är naturligtvis skötsamma. Men personer med denna bakgrund begår statistiskt sett oftare brott och är också oftare brottsoffer. Hur brottsligheten skulle ha utvecklats med en annan migrationspolitik kan vi aldrig veta säkert. Men allt tyder på att den skulle varit lägre.