Efter nästan ett och ett halvt år av distansstudier, tekniskt haveri under videoföreläsningar och urusel studiemotivation var det äntligen dags att återvända till campus tidigare i november 2021. För första gången på länge fick man möjligheten att träffa studiekamrater fysiskt igen. Vi kunde åter följa entusiastiska lärare som vandrade omkring katedern medan de föreläste om något folkrättsligt dokument som alla studenter borde ha koll på inför salstentamen. Ja, salstentamen! För första gången på länge skulle vi även skriva tentamen i sal, i stället för att besvara trista hemtentor från soffan.
Under en kort period kändes det som att vi var på väg mot normalitet i vardagen igen. Coronapandemi? Vi har vaccin och vaccinpass! Undervisningen är äntligen fysisk igen! Men så kom nya mutationer och varningar om nya smittvågor. För varje nyhetsflash i mobilen om att regeringen och Folkhälsomyndigheten övervägde nya restriktioner gick tankarna till den påfrestande distansundervisningen.
Tekniskt strul under Zoom-föreläsningar, studenter som härjade i den stora chattgruppen, svårigheterna med att få igång diskussioner under seminarier. Men framför allt: Distansundervisningen gav studiemotivationen en ordentlig omgång. Med Zoom-plugget är sociala medier bara ett musklick bort och tekniskt strul gör det svårt att koncentrera sig under föreläsningar.
LÄS MER: Pandemin visar att lärare inte kan ersättas med en skärm
Men mina små besvär är ingenting jämfört med den skada som coronarestriktionernas distansundervisning åsamkat barn, ungdomar och högskolestudenter världen över.
Att restriktioner, särskilt i lockdown-länder, påverkat barn och ungdomar negativt blir allt tydligare. I USA har exempelvis studieresultaten bland grundskoleelever sjunkit. Barn ur minoritetsgrupper och från studiesvaga hem är särskilt drabbade. En liknande utveckling kan även ses i Sverige. Skolverket och Skolinspektionen pekar i sin inledande översyn av coronarestriktionernas distansundervisning att elever med svaga kunskaper i svenska eller svårigheter i hemmet missgynnats av den snabba digitala omställningen. Rektorer och lärare har även uppgett att de haft begränsade möjligheter att kontrollera och utreda om elever verklighet hängt med i den digitala undervisningen.
Pandemin aktualiserar även frågan om barn och ungdomars psykiska ohälsa. I en nationell undersökning bland 138 000 amerikanska högskolestudenter framkom att nästan 40 procent av studenterna upplevt depression och en av tre svarade att de kämpat med ångestsyndrom. Tidigare i höstas deklarerade även barnhälsogrupper i USA en nationell nödsituation vad gäller barns mentala hälsa.
Även här i Sverige har undersökningar visat på att ungdomar mår sämre under pandemin. I Bris årsrapport för 2020 noterar organisationen att pandemin inneburit ökade påfrestningar för barn och unga. Av samtalen till Bris stödlinje för barn upp till 18 år framkommer att samtalskategorin ångest ökat med 61 procent jämfört med år 2019. I Skolinspektionens översyn av distansundervisningen vittnar även rektorer och elever om att den förändrande utbildningen fått en negativ inverkan på elevernas mående.
Efter nästan två år med distansundervisning och videoföreläsningar kan vi därför dra följande lärdom: Undervisning framför datorn är inte framtiden. Och förhoppningsvis tvingar inte nya coronarestriktioner oss tillbaka till den fruktansvärda Zoom-undervisningen.
LÄS MER: Sverige dåligt förberett för kriser
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.