Fiaskot med Göteborgs prestigesatsning Gobigas får inte bara konstateras med en axelryckning. Det bör följas av en debatt. Vilka lärdomar kan dras – var satsningen överhuvudtaget rimlig eller ens legitim?
För är det verkligen lämpligt att ett kommunalt bolag som Göteborgs energi tar huvudansvar för ett spjutspetsprojekt med helt ny teknik och där affärsidén förutsätter stigande energipriser samt att staten aktivt går in och påverkar marknaden för att göra produkten mer konkurrenskraftig? Hasardmomentet borde vara så stort att kommunen i praktiken agerar som ett riskkapitalbolag. Det är inte den roll som en kommun har enligt kommunallagen.
När det kommit kritik som påpekat att satsningen var slöseri med göteborgarnas pengar har motargumentet varit att pengarna inte alls är göteborgarnas – utan bolagets. Pengarna har ju kommit från kundernas avgifter - inte från kommuninvånarnas skatt. Det må vara ett viktigt påpekande ur administratörens perspektiv, men inget som ändrar principen om att politiker bör vara aktsamma med gemensamma medel.
Göteborgs styrande har ju motiverat att man bevarat Göteborgs energi som helägt med att det är ett vinstinbringande bolag vars intäkter går till välfärden. Det borde innebära att det nu kunde ha funnits mer än en miljard att investera i kommunens kärnverksamhet som till exempel äldreomsorg eller förskola. Pengar som nu gått upp i rök.
En varningssignal har varit att satsningarna inte har motiverats med realistiska argument utan med stora ord. Återkommande i invigningstal och debattartiklar har det sagts att Gobigas ytterst handlat om kampen för "en hållbar värld". ”Vi gör det för att vi kan, vill och måste”, som bolagets vd sa då anläggningen invigdes 2014.
Frågan man kanske borde ha ställt sig var varför ingen annan aktör på marknaden insett möjligheterna och satsat på samma teknik.
Värt att påminna om är att projektet nu får sitt slut tack vare Alliansens initiativ i kommunfullmäktige. När KF röstade i december år 2015 vann alliansens förslag endast med 41-40. De rödgröna hade alltså velat fortsätta.
Miljöpartiet har haft den mest drivande rollen bakom projektet. Den som klippte bandet då anläggningen på Hisingen invigdes var tidigare kommunalrådet och ordföranden i Göteborgs energi, Kia Andreasson (MP). Andreasson drev också planerna på en vindkraftspark i Hake fjord, som även det kunde ha kostat miljardbelopp, om det inte stannat på 50 miljoner kronor tack vare Miljödomstolen. Man kan oroligt undra vad slutnotan för MP ligger på den dagen partiet åker ur kommunfullmäktige.
Frågan är om någon av de ansvariga politikerna och tjänstemännen ångrar Gobigasprojektet. Enligt Göteborg energis vd Lotta Brändström har projektet ”satt Göteborg på kartan som en progressiv stad” (GP 26/4). Ett ganska dyrt pr-projekt kan man tycka.
Attityden hos de styrande i staden är det mest oroande med hela historien. Bristen på självkritik skvallrar om att det kan hända igen. Att inse tidigare fel är en förutsättning för att undvika dem i framtiden. Hur kan man till exempel använda erfarenheten från Gobigas när man värderar rimligheten i att ett annat kommunalt bolag – Liseberg – bygger storhotell?
