I juni 2016 sa det brittiska folket ja till Brexit. Hur går det då för Storbritannien? Den politiska eliten är starkt emot Brexit, så informationen är hårt vinklad. Det kommer att gå illa, både ekonomiskt och geopolitiskt, är budskapet från OECD och IMF, från media, diplomater och politiker.
Effekten av Brexit på lång sikt framgår dock av läget i Nordamerika. Även där finns en stor union. Den kallas USA och har ca 325 miljoner invånare. Mellan huvuddelen av USA och dess delstat Alaska ligger ett ensamt brittiskt land, Kanada, med en befolkning på knappt 35 miljoner.
Kanada är ett av världens rikaste länder med en köpkraftskorrigerad BNP per capita 2016 på $46 000, dvs. som Tyskland. Genom NAFTA har landet frihandel med USA. Washington kräver inte att Kanada skall bli en delstat i USA, anta den amerikanska dollarn som valuta eller ha fri rörlighet för arbetskraften. Ingen tycks tro att Kanada genom att stå utanför USA går en mörk ekonomisk och politisk framtid till mötes.
Varför skulle vi då tro att en sådan framtid väntar Storbritannien efter Brexit? Grundläggande ekonomiska och sociala förutsättningar pekar inte alls på detta. Storbritannien har en folkmängd som är nästan dubbelt så stor som Kanadas och har fyra av världens femton högst rankade universitet. Varken Kanada eller övriga EU har ett enda!
London är Europas finanscentrum. Exporten av finansiella tjänster står för ca 30 procent av den totala och hoppet i Bryssel att en stor del av finanssektorn flyttar till Frankfurt är ogrundat. Storbritannien har, jämte Frankrike, den starkaste krigsmakten i EU med egna kärnvapen och välutrustad och välutbildad militär personal. Dess diplomatkår tillhör världens absolut förnämsta.
Så varför skulle Storbritannien stå inför ekonomisk tillbakagång och isolering, medan Kanada, Australien och Taiwan förväntas ha en ljus framtid utan någon ekonomisk och politisk union? Brexit kan kanske sänka brittisk BNP 2 till 4 procent, men BNP per capita skiljer sig mycket mer än så mellan rika EU-länder.
Holland och Sverige ligger 20 procent högre än Frankrike och Finland och däremellan ligger länder som Tyskland och Belgien. Skillnaderna beror på demografisk struktur, politiska lösningar, utbildningsnivåer mm. Brexiteffekten är jämförelsevis liten.
På kort sikt kan det dock bli större kostnader för Storbritannien. Den politiska eliten i Bryssel och i EU-länderna vill hindra goda lösningar och kräver kraftig ekonomisk ersättning. Syftet är dubbelt; avskräcka andra länder från att lämna EU och hindra Brexit.
Efter förhandlingar och anpassningar till nya regelverk, kommer dock EU:s problem att framstå som långt större än Storbritanniens. Brexit, hotet mot rättsstaten i Polen och Ungern, korruptionen i Rumänien och Bulgarien och framväxten av EU-fientliga partier i hela EU, även i stora länder som Tyskland, Frankrike och Italien, är djupt oroande. Den europeiska elitens uttalanden och förslag visar att den inte förstår det historiska läget. En skrämmande inkompetens!
