I ett inslag på Tv4 morgon häromdagen kunde man lära sig hur man gör en julprydnad föreställandes Anders Tegnell. Statsepidemiologen har under 2020 blivit något av en folkhjälte. En person som symboliserar svensk pragmatism och lugn. I en värld som stormar fattar Folkhälsomyndigheten välavvägda beslut.
Svensk patriotism yttrar sig sällan som flaggviftning i offentligheten. I stället är det den stora tilltron till våra system som syns. I år har vördnaden och respekten för våra myndigheter varit ett genomgående tema.
I april månad nådde den ibland direkt devota inställningen till Folkhälsomyndigheten sitt crescendo. Sverige hade kyligt och välavvägt gjort det mesta rätt menade de som gick på myndighetslinjen. Expressens Jens Liljestrand skrev om hur vi genomlever en "blågul guldålder" av nationell samling och endräkt.
När ett antal forskare ifrågasatte den svenska strategins riktighet blev de på många håll utskrattade. Myndigheterna hade rätt, var linjen. De som ifrågasatte hade i bästa fall bara fel, i värsta fall var de haverister. Men så enkelt var det förstås inte.
Så sent som i början av mars var det knappt något land i världen, förutom Taiwan och Hongkong, som hade dragit igång avancerad smittspårning, resebegränsningar och andra välfungerade åtgärder. Sverige är inget unikum med våra misstag. Men tilltron till våra experters ofelbarhet är det nog.
Vi kan uppvisa något mindre drabbande BNP-minskning än jämförbara länder men betydligt högre dödstal än våra nordiska grannländer. I efterhand bör man diskutera om inställningen från FHM under våren alltid var så klok.
Minns detta: Den 25/2 skrev Folkhälsomyndigheten att risken för allmän spridning i Sverige är "låg". Den allmänna smittspridningen drog igång rejält därefter. Och har under hösten återvänt.
Den 16/4 sa Anders Tegnell att Stockholm kunde få flockimmunitet så tidigt som i maj månad. Något sådant har inte skett. Under juli månad, när livet nästan gått tillbaka till det normala, förklarade Tegnell att Sverige skulle klara en andra smittvåg bättre än Norge. Ett påstående som nu, när den andra vågen är här, visat sig inte stämma.
Fler påståenden än dessa från FHM och Tegnell har under året snabbt reviderats. Och det är inget märkvärdigt med det. Kunskapsläget har snabbt förändrats. Det märkvärdiga är hur myndigheten och Tegnell har idoliserats, försvarats och hur dess kritiker har misstänkliggjorts och gjorts ned.
Alla sanningar - även de mest självklara - kan kullkastas. Folkhälsomyndigheten och dess experter sitter inne på mer data och experttolkningar än vad befolkningen gör i allmänhet. Men även de begår förstås fel. Vilket vi blivit varse gång efter annan under året. Och i takt med det har den vördnadsfulla stämningen inför FHM och Tegnell lyckligtvis mattats av något.
Slutsatsen av detta är förstås inte att vi ska sluta lyssna på våra myndighetsföreträdare och experter. De anpassar sig konstant efter en ständigt föränderlig situation och har den inte så avundsvärda positionen att de ibland måste säga något - även om de inte är helt tvärsäkra.
Vad som behövs är ett annorlunda förhållningssätt gentemot dem som säger emot. De kanske inte har rätt. Men med stor sannolikhet kan de bidra med något av värde. Och oavsett: våra myndigheter och dess företrädare är, trots sin kompetens, inga orakel. Deras kvalificerade gissningar samsas med en global kår av experter som gör precis samma sak. Det knepiga med kunskap är att den sällan är definitiv utan oftare ett resultat av en pågående process eller förhandling.
Att ifrågasätta konsensus är inte att förorda "fake news" eller det som föraktfullt beskrivs som "alternativ fakta" - det är att delta i den pågående process som sanningssökande alltid utgör.
