Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Nej, Göteborgs stad ska inte driva gym

Det finns ibland en ideologiskt driven utförsäljningsnit hos borgerliga politiker. Att privatisera Göteborgs stads gymanläggningar hör dock inte till den kategorin.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I veckan kunde vi läsa att den styrande Göteborgsalliansen planerar att sälja ut stadens 12 inomhusgymanläggningar (GP 7/2). Det här har skapat oro bland en del av dem som i dag utnyttjar gymmen. Det är förståeligt. Förändringar möter naturligt motstånd, och utförsäljningar har ibland skett utan konsekvensanalys.

Gym är dock ett typexempel på en verksamhet som inte behöver drivas i kommunal regi. Det finns massvis av privata gym i staden. I olika prisklasser och med olika inriktningar. Det finns också föreningsdriven träningsverksamhet som Friskis och Svettis.

Kommunen bör inte driva verksamhet som lika bra eller bättre kan drivas i privat regi, av flera skäl. Främst för att det ofta innebär en felanvändning av resurser. I det aktuella fallet med gymmen räknar förvaltningen med att man kan spara 19 miljoner årligen på att avyttra verksamheten. Det är pengar som behövs i den kommunala kärnverksamheten. Staden behöver också fokusera för att hålla nere på byråkratin.

Vill man främja exempelvis pensionärers möjlighet att besöka gym är det betydligt mer rättvist och effektivt att subventionera gymkort generellt än att erbjuda just de pensionärer som bor nära ett kommunalt gym en fördel.

Det här betyder inte att staden alltid eller enbart av princip ska sälja ut sin verksamhet. Bland borgerliga politiker har det ibland funnits en sådan sjuka. Man bör alltid ta hänsyn till de specifika omständigheterna. Privat ägande är inte något magiskt. När det finns en fungerande marknad är det dock att föredra. Privata aktörer är betydligt bättre på att anpassa sig till förändringar i efterfrågan.

Men det finns exempel där marknadsmekanismen är begränsad eller rentav inte önskvärd. Kommunstyrelsens ordförande, Axel Josefson (M), slog nyligen fast att det inte är aktuellt att sälja ut Liseberg (DN 2/2). Det är en rimlig hållning.

Liseberg är en unik anläggning som i över hundra år satt Göteborg på kartan. Det är av stor betydelse för Göteborg som turiststad. Staden har goda skäl att vilja ha kontroll över hur verksamheten bedrivs. Liseberg har så att säga andra värden än att bara vara en marknadsaktör i mängden.

Huruvida staden, som i dag, ska driva Liseberg i egen regi eller lägga ut driften på entreprenad är en annan fråga. Det kommunalägda bolaget har dock under lång tid givit staden stora inkomster.

Det betyder däremot inte att det är försvarbart att Liseberg AB ägnar sig åt en mängd kringverksamhet som lika gärna kan skötas av marknaden. Varför ska Liseberg driva hotell eller campingverksamhet kan man fråga sig. Planerna på att avyttra den sistnämnda är fullt rimliga (GP 7/2).

Göteborgs stad äger ovanligt mycket verksamheter och byggnader. För varje extra verksamhet staden äger minskar överblicken och styrbarheten. Ytterst är det skattebetalarnas pengar som riskeras. Det kommunala ägandet skapar också intressenter inom kommunen som kommer motverka förändring av systemet.

Med det sagt så kan det ibland finnas sociala, kulturhistoriska eller utvecklingsstrategiska skäl till att driva viss verksamhet kommunalt, även om den inte tillhör kommunens kärnverksamhet. Stadens ledning gör klokt i att ha en på samma gång skeptisk och pragmatisk inställning till frågan.

LÄS MER: Nästa göteborgska katastrofprojekt