Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Lyssna på Dick Harrison!

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Hur långt ska det behöva gå innan problemen på Sveriges högskolor och universitet tas på allvar?

Under de senaste åren har flera uppgivna professorer och lärare slagit larm om hur kvaliteten i den högre utbildningen har sjunkit och hur studenterna blivit allt sämre på att skriva och tillgodogöra sig akademisk text.

Tidigare i veckan anslöt sig Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, till skaran (SvD 25/1). Han vittnar om hur universitetsledningen pressar honom att dela ut tänkbara tentafrågor till studenterna i förväg så att så många som möjligt ska bli godkända. Han berättar om hur han anklagas för mobbning när han kräver att studenterna aktivt ska delta i obligatoriska diskussionsövningar.

Harrisons berättelse kan göra vem som helst mörkrädd. Det värsta är att han inte är ensam. Vittnesmålen har blivit så pass många vid det här laget att det är svårt att avfärda dem som enskilda anekdoter. Det är inte heller ett problem som är isolerat till vissa lärosäten; visselblåsarna tillhör såväl mindre högskolor som landets större lärosäten.

Vad beror utvecklingen på?

Svenska studenters förkunskaper är sämre än tidigare, men den svenska Pisa-skolan är inte hela förklaringen. Och även om det är frestande går det inte att skylla allt på studenternas nyfunna lättkränkthet.

Den högre utbildningens ersättningssystem är en betydande orsak till dess förfall. Institutionerna är beroende av att studenterna blir godkända för att få pengar. Det är som upplagt för självkorruption bland lärarna, eller att de, som i Harrisons fall, pressas att godkänna sådana som borde få underkänt. När man får betalt per godkänd student skapar det incitament att sätta högre betyg än vad som är befogat, vilket i sin tur bidrar till att kraven sänks.

Det är slöseri med såväl skattebetalarnas pengar som studenternas tid att fortsätta på den inslagna vägen. Sverige har prioriterat kvantitet, det vill säga stor genomströmning, framför kvalitet alltför länge. Det behövs en rejäl omdaning av högskoleväsendet för att den högre utbildningen verkligen ska göra skäl för sitt namn.

Dessvärre är regeringen på väg åt helt fel håll. I stället för att satsa på kvaliteten ska högskolan byggas ut ytterligare. Enligt planen ska 14 000 högskoleplatser tillkomma till 2018. Med den nuvarande regeringen kommer högskolans problem med största sannolikhet att förvärras.