Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Göteborg måste lyckas i kampen mot jihadismen

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under de senaste åren har Göteborg blivit känt som jihadismens svenska huvudstad.

Åtminstone 120 göteborgare har rest till Mellanöstern för att kämpa för terrororganisationer som Islamiska Staten. Det är en betydande siffra med tanke på stadens storlek.

Därför är det välkommet att kommunen, sent omsider, har börjat ta tag i arbetet med att förhindra att fler göteborgare rekryteras till terrorgrupper. Jämfört med andra svenska städer är Göteborg faktiskt bäst i klassen med det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. Fast det är inte särskilt mycket att hurra över med tanke på hur dåliga de andra är.

Efter att ha arbetat med frågorna i ett och ett halvt år har kommunen hittills anställt två kommunala samordnare mot våldsbejakande extremism och tagit fram en tjugosidig plan mot våldsbejakande extremism. Under torsdagen ska planen diskuteras i social resursnämnd. Om den godkänns av nämnden slussas den vidare på remiss till bland annat Säpo, Polisen och stadsdelsförvaltningarna.

Det finns alltså en plan och två samordnare. Betyder det att allt är frid och fröjd? Nej, långtifrån.

Den summa som har avsatts för frågorna är på tok för liten. I nästa års budget kommer endast två miljoner kronor att gå till arbetet med våldsbejakande extremism. I Köpenhamn, som har kommit betydligt längre i de här frågorna, kommer man att satsa tre gånger så mycket per år.

Planen mot extremism, bestående av tolv mål och ett trettiotal åtgärder, är förvisso en bra början. Men formuleringarna i dokumentet är bekvämt vaga, vilket gör dem svåra att utvärdera.

För att ge några exempel, bland annat ska man ”Utveckla metoder för att öka anhörigas delaktighet i arbetet” och ”Verka för att civilsamhället får en aktiv roll och delaktighet i det förebyggande arbetet både lokalt och nationellt.”

Hur ska metoderna för att öka anhörigas delaktighet utvecklas, och av vem? Hur ska Göteborgs stad verka för att civilsamhället ska få en aktiv roll både lokalt och nationellt? Och hur ska resultaten av dessa åtgärder mätas? Hur bedömer man huruvida arbetet har varit lyckat eller inte?

Om Göteborg ska lyckas i kampen mot den våldsbejakande extremismen behövs tydliga, konkreta och mätbara målsättningar för hur arbetet ska bedrivas. Det krävs uppföljningar och återkommande utvärderingar av hur väl man har lyckats nå målen och vad som behöver förbättras ytterligare.

Det duger inte att Göteborg är bäst i Sverige. Staden måste sikta på att bli bäst i Europa.