Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Några ljus i det Göteborgska mörkret

Trots att såväl besparingar som slöseri kastar skugga över staden så finns det ljustecken på horisonten. Utvecklingen av stadskärnan är positiv och näringslivet urstarkt.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det har varit ett år av besparingar. Göteborgs svaga alliansstyre har tillämpat osthyvelprincipen under hösten. Alla nämnder ska spara. Vilket inte har mottagits helt väl. Nedskärningar är aldrig populära men det blir direkt förvirrande när nämnder efter kritik, i detta fall kulturnämnden, skickar tillbaka sparförslagen för behandling i kommunstyrelsen.

Tyvärr lär det inte bli bättre i framtiden. Den nya utformningen av Det kommunala utjämningssystemet kan komma att drabba Göteborgs Stad. Och då blir utflyttningen av förvärvsarbetande göteborgare än mer kännbar. Utflyttning sker alltjämt till kransen runt Göteborg. Lerum, Partille, Härryda, Kungsbacka och Kungälv tar tacksamt emot göteborgare, inte sällan runt trettiostrecket, som flyttar till större bostäder.

Försörjningskvoten, det vill säga de i arbetsför ålder som försörjer barn, arbetslösa och pensionärer, väntas bli betydligt sämre/mindre i Göteborg framöver. Detta varnade Stadsledningskontoret kommunpolitikerna för flera år sedan.

Det finns en lösning på det här problemet. Det byggs centralt och det är inte bara kontor. Mängden bostäder ökar i anslutning till befintlig kollektivtrafik. Om bara Skeppsbron och Frihamnens byggprojekt kan komma igång så får Göteborg en betydligt starkare stadskärna. Det bådar gott för såväl centrumhandeln liksom för ett ökat antal kollektivtrafiksresor. Men viktigast vore om Göteborg kunde behålla sina invånare i stället för att fortsätta fostra generationer av arbetspendlare.

Ett annat hoppingivande faktum som lätt glöms bort när det offentligas ledsna ekonomi diskuteras är näringslivets hälsotillstånd. Göteborgsregionen var under 2019 den enda av de tre storstadsregionerna som var nettoexportör med cirka 33 miljarder. Stockholms underskott är på 197 miljarder och Malmös på 35. Göteborg med omnejd är Sveriges industriella hjärta. Och inget tyder på att det skulle förändras. Ett starkt näringsliv är garanten, på sikt, att även det offentligas ekonomi kan säkras.

Dessa två verklighetsbeskrivningar måste få samexistera: Vi lever i en tillväxtregion med en fungerande lokaldemokrati samtidigt som det onödiga slöseriet och inkompetensen (samtidigt) tycks frodas. Får vi en offentlighet med mindre ekonomiska marginaler så måste det givetvis sparas (och skattehöjningar kan inte uteslutas). Problemet är ofta att kraftiga besparingar tycks samexistera med onödigt slöseri i någon sorts bisarr symbios.

I Västra Götalandsregionen, som även den måste spara på slantarna, ska stora neddragningar göras på Sahlgrenska. Detta samtidigt som man gjort ett namnbyte till en kostnad av tio miljoner och planerar en tillbyggnad av sjukhusområdet till ett miljardbelopp.

Det bästa vaccinet mot onödigt slöseri, förutom kompetenta politiker och tjänstemän, är vakna medborgare. Göteborg har under senare fått en alltmer livskraftig och vetgirig medborgerlig aktivism. Vi får hoppas att det fortsätter så, även under 2020.

God jul och gott nytt år!