Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Framsteg. Allt blir inte bättre inom förlossningsvården. På vissa sätt blir det sämre.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Något är ruttet med den svenska förlossningsvården

Tusentals kvinnor i Sverige lider av svåra förlossningsskador som hade kunnat undvikas om den svenska vården lärde av andra länder.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Många gånger har det påtalats att Sverige har en ”sjukvård i världsklass”. Det är ord som för många förstföderskor ger en bitter eftersmak. Svensk vård utmärker sig nämligen med ett mycket högt antal förlossningsskador jämfört med många andra länder. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tusentals kvinnor lever med allvarliga bristningar som kan ge analläckage, problem med urinering och svåra smärtor under många år. Många av kvinnorna har svårt att tala om problemen och söker därför inte vård, eller söker vård först efter flera års väntan. Många utgår från att det är så det är efter en förlossning, det är också vad de ofta får höra när de först vänder sig till vården. 

Av de kvinnor som sökt sig till vården är det dessutom flera som upplevt att de blivit sig förlöjligade och ignorerade.

Avslappningsövningar och krämer har ordinerats av sjukvården när det i själva verket krävts en mer aktiv eftervård. Flera har, enligt egen utsago, dessutom förvägrats kejsarsnitt vid andra förlossningen, trots deras smärtor från första födseln.

Förlossningsskador delas in i fyra grader, från ett till fyra. Underlivsbristningar av den första och andra graden är vanliga och läker i regel efter förlossningen. Bristningar av tredje och fjärde graden kan ge bestående men. Dessa kräver i regel också form av behandling så att kvinnan kan leva ett välfungerande liv. Det är skador av den tredje och fjärde graden som Sverige sticker ut med. Omkring sex procent av alla förstföderskor drabbades 2014 av någon typ av bristningar av tredje och fjärde graden. 

Motsvarande siffra för Slovenien är 0,3 procent och 0,5 procent för Portugal. Lite mer än tretton procent av alla kvinnor i Sverige som förlöste med hjälp av redskap, exempelvis sugklocka, drabbas av förlossningsskador.  I vårt grannland Polen är motsvarande siffra 0,8 procent, i Finland 4,3 procent.

Vad som behövs är en landsomfattande förändring av förlossningsvården. Det är lättare sagt än gjort. Det finns starka traditioner bland landets barnmorskor om hur en förlossning bör gå till. Men även inom landet finns stora regionala skillnader, det är inte elände överallt. På Varbergs sjukhus har man klarat av att minska antalet bristningar, 2014 drabbades enbart 1,6 procent av de födande kvinnorna av förlossningsskador.

En rapport från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering som släpptes tidigare i juli månad har sammanfattat forskningen rörande förlossningsvård. Rapporten visade exempelvis att det finns starkt vetenskapligt stöd för att så kallat perinealklipp nedanför slidmynningen innan förlossningen minskar risken för bristningar då hjälpmedel som sugklocka används. 

I Sverige utförs perinealklipp vid mindre än tio procent av förlossningarna. I Polen och Portugal där väldigt få kvinnor drabbas av förlossningsskador utförs omkring 70 procent av alla förlossningar med perinealklipp.

Det finns ingen mirakelkur som helt skulle eliminera alla förlossningsskador. Men det går uppenbarligen att minska antalet förlossningsskador till en nästan försumbar nivå. Till dess kommer tusentals svenska kvinnor helt i onödan att varje år drabbas av livslånga besvär.