När brottsärendena läggs på hög

Många människor har drabbats av mycket värre saker än jag som ”bara” hade oturen att stöta på en simpel bedragerska. Men det gör något med en, oavsett allvarlighetsgraden i det inträffade, att veta att rättsskipningen inte fungerar som den ska längre.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

I slutet av februari i fjol låg vi inne på sjukhus med vår tre månader gamle son som hade drabbats hårt av RS-virus. Jag pumpade bröstmjölk som han sondmatades med. På sjukhuset hade de en mycket effektiv bröstpump som jag ville köpa. En snabb googling gav vid handen att den här sortens pumpar var mycket svåra att få tag i. Till min förtjusning fann jag ett exemplar på Blocket.

Jag kontaktade säljaren som skickade fler bilder, varpå jag överförde det önskade beloppet. Någon timme senare bekräftade säljaren att varan hade skickats. Men det kom ingen pump.

Veckorna gick och trots att jag ringde, skickade sms och kopplade in Blocket hände inget. Jag polisanmälde i slutet av mars. I anmälan fanns uppgifter om kvinnans adress, person- och telefonnummer samt alla sms som skickats mellan oss.

ANNONS

I slutet av april hörde jag åter av mig till Polisen. Då fick jag veta att ärendet skickats för handläggning av kollegorna i den region där kvinnan var hemmahörande. Efter kontakt med den nya handläggaren fick jag veta att ärendet låg på bordet men att inga åtgärder vidtagits. Andra ärenden hade högre prioritet.

Det har snart gått ett år sedan jag anmälde bedrägeriet. Jag känner mig som en idiot som lät mig luras. Men det värsta är att kvinnan går fri, samtidigt som hon mycket väl skulle kunna fortsätta sälja samma bröstpump till fler desperata mammor.

Givetvis ska grova brott, och sådana finns det ju som bekant alltför gott om numera, gå före ett, rätt simpelt, bedrägeri på Blocket. Problemet är att vi befinner oss i en situation där Polisen går på knäna, där ärenden läggs på hög, där brottslingar går fria. Småbrotten sorteras nästan per automatik bort.

Den alltid lika läsvärda statsvetaren Katarina Barrling skrev nyligen en krönika om hur det sociala sammanhanget påverkar de ståndpunkter vi intar vid en given tidpunkt. ”Att t.ex. förorda strängare straff i ett samhälle där antalet skottlossningar är obefintligt, speglar inte nödvändigtvis samma underliggande ideologiska värderingar som att förorda strängare straff i ett samhälle där de är omfattande. Placera en liberal i en anarki, och även han kommer att propsa på en mer repressiv stat. Om alla de som oroas av ökande våld eller anser att statsgränser fyller en grundläggande ordningsfunktion, skall sorteras som konservativa så kommer konservatismen att öka i takt med brottsligheten.” (SvD 25/12-2018).

ANNONS

Barrling avslutar texten med frågan om hur dagens allt våldsammare situation kommer att påverka morgondagens generationer och deras värderingar. Det är en fråga som går att applicera på flera aspekter av utvecklingen i Sverige.

Många människor har drabbats av mycket värre saker än jag som ”bara” hade oturen att stöta på en simpel bedragerska. Men det gör något med en, oavsett allvarlighetsgraden i det inträffade, att veta att rättsskipningen inte fungerar som den ska längre. Maktlösheten är påtaglig samtidigt som signalen till brottslingen är tydlig: har du tur, och det krävs inte så mycket av den varan numera, kan du komma undan med nästan vad som helst.

Att det förhåller sig på detta vis gör något med individens förtroende till staten, med tilltron till samhällskontraktet. När staten inte håller sin del av avtalet kommer människor se sig nödgade att ta saken i egna händer. Det är en utveckling att bäva inför.

ANNONS