Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det kinesiska kommunistpartiets ledning under firandet av landets nationaldag. Bild: Xie Huanchi
Det kinesiska kommunistpartiets ledning under firandet av landets nationaldag. Bild: Xie Huanchi

Bawar Ismail: När blev Timbro made in China?

Handel med Kina har skapat en ekonomiskt kraftig motståndare som utmanar den demokratiska och frihetliga världsordningen. Till skillnad från vad Timbro tror har vi alltså inte fått en mer demokratisk eller tryggare värld.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Skribenten Ivar Arpi uttryckte häromveckan en önskan om att västvärlden bör göra sig mindre beroende av Kina. För de flesta låter det förmodligen som en fullständigt rimlig linje. Varför ska vi vara beroende av en totalitär kommunistregim?

Arpi fick dock snabbt mothugg av Timbros vd Benjamin Dousa. ”Med den här logiken hade Volvo Cars inte funnits idag, Stockholms tunnelbana varit dyrare, i princip all elektronik både dyrare och sämre. Protektionism gör världen både fattigare och mindre demokratisk”, skrev Dousa i ett inlägg på Twitter.

Och i Timbros nätmagasin Smedjan går Johan Norberg till försvar av fortsatt handel med Kina (27/10). Norberg ger sken av att en handelsfientlig höger växt fram, som vurmar för statsnära närings- och industripolitik. Tanken att Kina haft en långsiktig plan om att aktivt förhindra demokratisering trots ekonomiskt välstånd och handel med världen är fel, menar Norberg. Och önska handelskrig mot Kina nu kommer bara stärka landets auktoritära krafter.

Enligt Norberg är det därför inte rätt ögonblick för väst att ”överge sin tradition av öppenhet och frihandel” med Kina. Och ja, just det, miljoner kineser har lyfts ur fattigdom vilket är en stor framgång.

Men Dousa, Norberg och Timbro missar poängen. Att påtala vilket hot Kina utgör mot oss är inte en fråga om frihandel, protektionism eller en önskan om att återgå till 1970-talets industripolitik. Få kan nog förneka de positiva effekter handeln haft för att lyfta människor ur fattigdom eller dess demokratiserande påverkan på vissa länders utveckling.

Men i takt med sin starkare ekonomiska ställning har Kina uppvisat allt tydligare ambitioner att bli en politisk och militär stormakt som verkligen vill sätta avtryck utanför landets gränser. Detta gör landet för att bättre kunna säkerställa sina ekonomiska, politiska och militära intressen.

Och de demokratiseringseffekter vi annars har sett av fri och öppen handel, som framgångsexemplen i Sydkorea, Japan och Taiwan, har inte noterats i Kina. I stället har Beijing under de senaste åren skärpt kontrollen av såväl landets medborgare som näringsliv och utökat den massiva övervakningsapparaten.

Kinas globala maktambitioner står numera i konflikt med de demokratiska och fria samhällen som västvärlden representerar.

LÄS MER: Kina går snart inte att stoppa

Hur påverkar detta Sverige? Varje år släpper Säkerhetspolisen en årsbok för att kort sammanfatta den gångna verksamheten och de hot vårt land står inför. I årsboken för 2020 går det bland annat att läsa följande: ”Kina har både avsikt och förmåga att försvaga och begränsa Sveriges handlingskraft, i de fall svenskt agerande uppfattas som ett hot mot kinesiska intressen”. Säpo utvecklar: ”Sverige ligger geografiskt långt från Kina, men tydligt inom den kinesiska intressesfären vad gäller Kinas långsiktiga militära, ekonomiska och politiska mål”.

Därutöver påminner Säpo om att Kinas ekonomiska planer är tätt sammanflätade med dess säkerhetspolitiska mål. Via industrispionage och strategiska uppköp av svenska energi- och teknikföretag försöker Kina fånga upp information och teknik som utvecklas i Sverige. Kinesiska företag är genom lag tvingade att dela med sig information och data till landets myndigheter.

Säpo avslutar med att notera att underrättelsehotet från Kina fördjupats. Utöver cyberintrång och strategiska uppköp har Kina börjat utöva påtryckningar mot beslutsfattare, journalister och akademiker. Att hota med ekonomiska repressalier är ett typiskt exempel på sådana påtryckningsmedel och har redan hänt ett flertal gånger.

När norska nobelkommittén delade ut 2010 års fredspris till människorättsaktivisten Liu Xiaobo svarade Kina med att bestraffa Norge kollektivt, trots att den norska regeringen har noll inflytande över fredspriset. Påbörjade handelsavtalsförhandlingar mellan länderna stoppades och norska diplomater blev utfrysta hemma i Kina. Kinesiska myndigheter införde dessutom handelsrestriktioner mot den viktiga norska laxindustrin vilket ledde till att dess marknadsandelar i landet sjönk med omkring 70 procent.

LÄS MER: Nu äger Kina oss, tro inget annat

Det skulle ta sex år innan relationerna normaliserades mellan länderna. För det krävdes att den norska regeringen aktivt blidkade Beijing. Dåvarande statsminister Erna Solberg valde bland annat att inte ta emot den tibetanska exilledaren Dalai Lama vid ett statsbesök. Norge tvingades dessutom till att teckna ett gemensamt uttalande med Beijing som slog fast att Norge respekterar Kinas suveränitet och territoriella integritet.

Vad som drabbade Norge kan även hända Sverige. Ett människorättspris som delas ut till ”fel” person eller en högt uppsatt politiker som säger något ”fel” om Kina kan leda till kännbara repressalier från Beijing. Och med ett kinesisktägt Volvo har Beijing ett påtryckningsmedel av en sådan kraft att den lätt hade tvingat svenska makthavare till tystnad och lydnad. Vi ska inte underskatta möjligheten att den kinesiska regimen kan komma att hota med att biltillverkningen i Göteborg ska upphöra om de inte är nöjda med oss. Kinesisktägda företag är som regel rätt knutna till det kinesiska kommunistpartiet genom de statliga fackföreningarna.

Inte har Kina eller världen blivit tryggare eller mer demokratisk i takt med den ekonomiska utvecklingen. I västra Kina skickas etniska minoriteter som uigurer till koncentrationsläger. Slavarbete inom bomullsindustrin där är ett faktum. Uiguriska män skickas bort från sina familjer, kvinnorna och barnen blir därefter påpassade av hankinesiska män som ska assimilera de muslimska familjerna.

I Hongkong har kommunistpartiet steg för steg avskaffat de politiska friheter som länge utmärkte staden. Beijing har inte heller slutat med att trappa upp den militära konfliktnivån i sitt närområde. Det fria och demokratiska Taiwan ska fortfarande inkorporeras under kommunistiskt styre, med våld om så krävs. Kina utmanar också allt mer aggressivt sina grannländer Vietnam och Fillipinerna i Sydkinesiska havet. Och när Australien krävde en ordentlig utredning om coronavirusets ursprung svarade Kina med handelsrestriktioner på bland annat australiensiskt kött.

Handel med Kina och ett ekonomiskt starkare Beijing har alltså lett oss hit. Etnisk rensning av minoriteter, ett kuvat Hongkong, hot om att ockupera demokratiska stater som Taiwan och ekonomiska påtryckningsmedel mot västerländska allierade för att tysta kritiker.

Att gömma sig bakom förenklade handelsteorier räcker inte. Varken Sverige eller världen har blivit säkrare med ett allt mer maktgirigt och inflytelserikt Kina. Och för uigurer som sitter i koncentrationsläger, Hongkongbor som numera lever under Beijings förtryck eller taiwaneser som dagligen måste oroa sig för en eventuell invasion spelar det nog ingen roll om kineser blivit rikare på handeln med västvärlden.

Och kanske är det just därför Johan Norberg inte ägnar sig åt dessa exempel i sin långa försvarstext om fortsatt handel med Kina. Det förstör bilden av ett Kina som kan påverkas i rätt riktning, bara vi naivt fortsätter handla med landet utan några som helst förbehåll.

LÄS MER: Så ljuger Kina om coronaviruset

LÄS MER: Vi måste skapa en allians mot Kina