Trots att miljö- och klimatfrågorna diskuteras som aldrig förr går det inte bra för Miljöpartiet. I en ny opinionsundersökning från GP/Sifo får partiet 3,7 procent och hamnar därmed under riksdagsspärren.
För att råda bot på det ska partiet breddas. MP ska inte bara vara ett parti för vegetarianer, sa språkröret och klimatministern Per Bolund under partiets kongress som hölls under den gångna helgen. Partiet vill tvätta bort stämpeln som ett verklighetsfrånvänt parti för den övre medelklassen i Stockholms innerstad.
I stället ska ekonomisk jämlikhet bli en kärnfråga. Under kongressen klubbades ett nytt program för social rättvisa. Partiet vill höja ersättningen i socialförsäkringarna, höja pensionerna och minska skatten på försörjningsstöd (tidigare kallat socialbidrag). Skatterna för låg- och medelinkomsttagare ska sänkas samtidigt som skatten på kapitalinkomster höjs.
Ett uttalat syfte är att jämna ut ekonomiska skillnader mellan de som har ett arbete och de som inte arbetar.
Alla ska vara med på klimatomställningen i det ”gröna folkhemmet”, en gammal idé som den dåvarande S-ledaren Göran Persson lanserade för 20 år sedan.
LÄS MER: Miljöpartiet har fel om segregationen
Det är förståeligt att Miljöpartiet vill bredda sig och ta väljare från de övriga partierna på vänsterkanten. Att det går så dåligt i opinionen trots att partiets profilfrågor debatteras intensivt är genant.
Högst troligt har MP sneglat på Vänsterpartiet, som sedan Nooshi Dadgostar tillträdde som partiledare profilerat sig som de ”riktiga” Socialdemokraterna med klassisk ekonomisk vänsterpolitik. Vilket gått hem hos väljarna.
Men där V framstår som ett initiativrikt och smart parti framstår MP som desperat. V lyckades tillsammans med stöd från borgerligheten och SD fälla regeringen på frågan om marknadshyror i nyproduktion. Det orsakade ett kraftigt uppsving i opinionen.
Miljöpartiet har det däremot svårare: Det sitter i regeringen, är en av undertecknarna till januariavtalet och kan inte ta strid mot S och januarisamarbetet på samma sätt som V.
Dessutom är Miljöpartiet för många ett parti vars politik är synonymt med att ökade levnadskostnader för vanligt folk: det ska bli dyrare att köra bil och flyga, elräkningen ska bli dyrare och det ska bli dyrare att äta kött. Denna politik har potential att locka miljömedvetna väljare i storstäderna som har råd att köpa en elbil och som har råd att ta tåget på Europasemestern, eller de som inte behöver bry sig särskilt mycket om bensinpris och elräkning.
Men det är desto svårare att locka väljare på landsbygden och låginkomsttagare med denna inriktning. Att MP vill höja bidragen och höja kapitalskatterna kommer antagligen inte nämnvärt att gynna eller påverka stödet för partiet bland dessa grupper. Stämpeln som ett elitparti är svår att tvätta bort.
Det bästa för Miljöpartiet hade antagligen varit att avsluta regeringssamarbetet med Socialdemokraterna samt att välja bättre företrädare. På så vis blir det möjligt för partiet att driva en mer principfast miljöpolitik, och en radikalare flyktingpolitik – att helt enkelt låta mer som MP gjorde förr. Gruppen väljare som lockas av en sådan profil är inte stor, men den är tillräcklig för att hålla Miljöpartiet över riksdagsspärren.
En regering utan Miljöpartiet hade dessutom varit bättre eftersom det hade blivit enklare att styra landet. Med MP som bihang har Socialdemokraterna blivit bakbundna och oförmögna att fatta viktiga beslut om allt från energiförsörjning till migration.
Om MP lämnade regeringen hade det varit bra för partiets opinionssiffror, och för Sverige.
LÄS MER: Miljöpartiet leder SM i nazireferens
LÄS MER: Miljöpartiet driver politik över huvudet på människor
