Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.


Miljöpartiets språkrör, Per Bolund och Märta Stenevi, företräder ett parti som de flesta svenskar vill hålla borta från makten.  Bild: Pontus Lundahl/TT
Miljöpartiets språkrör, Per Bolund och Märta Stenevi, företräder ett parti som de flesta svenskar vill hålla borta från makten. Bild: Pontus Lundahl/TT

Håkan Boström: MP-katastrof kan bli borgerlighetens tröstpris

Socialdemokraterna ser tack vare partiledarbytet och befrielsen från Miljöpartiet ut att gå stärkta in i valrörelsen. Vilket stort sänke de gröna varit för regeringen blir allt mer uppenbart.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Var allt verkligen Miljöpartiets fel? Oppositionsledaren, Ulf Kristersson, återkom till den retoriska frågan flera gånger under onsdagens partiledardebatt. Socialdemokraterna har efter regeringsombildningen gått till storoffensiv och kommer nu med utspel nästan varje dag som markerar avstånd till den förhatliga MP-politiken.

Kristersson må ha rätt i att allt inte var MP:s fel. Men vad hjälper det. S-offensiven ser ut att lyckas. Opinionssiffrorna för regeringspartiet har gått stadigt uppåt sedan man befriades från det gröna oket. I en sammanvägning av opinionsmätningarna ligger nu S på 30,8 procent (SR 11/1). Det är betydligt högre än vad partiet legat på i snitt under mandatperioden och över valresultatet från 2018.

Det är inte nog med det. Statsminister Magdalena Andersson har också ett rekordhögt personligt förtroende i väljarkåren, enligt SIFO (Expressen 11/1). 51 procent av väljarna har förtroende för henne – det är nästan 20 procentenheter högre än moderatledarens förtroendesiffra på 32 procent.

Att byta ut Stefan Löfven mot Andersson var ett strategiskt klokt drag av Socialdemokraterna som visade sig bli en fullträff när Miljöpartiet lämnade regeringen.

För det går inte att komma ifrån att MP varit ett sänke för regeringen. I alla de frågor där oppositionen kunnat gå till angrepp har MP varit en destruktiv kraft för landets styre: Migrationen, integrationen, kriminalpolitiken, energipolitiken.

Stödet för Miljöpartiet är också rekordlågt. 3,4 procent i sammanvägt stöd (stödet utanför Stockholm är påtagligt lägre). Det kan tyckas paradoxalt när miljöfrågan är så i ropet. Men väljarna är inte dumma. Sverige är redan ett föregångsland på miljöområdet. Miljöpartiet driver en politik som innebär marginella miljöförbättringar till mycket höga sociala och ekonomiska kostnader. En hel del MP-förslag är dessutom illa genomtänkta även ur miljösynpunkt, såsom kärnkraftsmotståndet, eller oviljan att stödja svensk industri med följden att vi måste importera miljömässigt sämre produkter.

Det är för tidigt att säga huruvida MP:s svaga stöd håller i sig in i valrörelsen. Men att partiet gått ut med att det tänker rösta nej till varje regering det inte ingår i borde avskräcka socialdemokratiska stödröstare. S måste nog regera med C i stället för MP för att kunna regera alls efter en eventuell valvinst.

Man kan med rätta irritera sig över Socialdemokraternas opportunism, kohandlande och förmåga att smita ifrån sitt ansvar för de gångna sju årens politik. Men högeroppositionen kommer inte att vinna makten på att kritisera regeringen för att den nu tar avstånd från MP-politiken. Sanningen är att landets problem inte givit oppositionen något övertag i opinionen, trots att problemen verkligen påtalats. Högern måste bli bättre på att föra fram en positiv vision av vad man själva vill, troligen också i kombination med en tydlighet kring vad den inte vill.

Såsom opinionsläget ser ut nu är sittande regering favorit att vinna valet, detta även om varken L eller MP skulle klara riksdagsspärren (att MP åker ut men inte L är mycket osannolikt). En tröst för borgerliga väljare är dock att vi alla faktiskt kan slippa Miljöpartiet efter nästa val. Oavsett vem som vinner i september vore det faktiskt värt att fira.