Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: Moderaterna visar att de sätter samhällsintresset främst

Moderaternas ställningstagande mot utomeuropeisk arbetskraftsinvandring till låglöneyrken är logiskt, och i linje med partiets ordningsfokus. Det visar också att partiet prioriterar att hålla ihop landet och minska utanförskapet.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Moderaterna skärpte i förra veckan sin inställning till arbetskraftsinvandring i låglöneyrken. Frågan handlar om arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Inom unionen gäller fri rörlighet för arbetssökande. Arbetsgivarna skulle med andra ord även efter en förändring ha god tillgång till arbetskraft.

M vill att arbetskraftsinvandring enbart ska vara tillåten om månadslönen för jobbet ligger på eller ovan medianlönen 31 700 kronor. Tanken är det fortsatt ska vara möjligt att ta hit högutbildade experter och annan specialkompetens. M vill snarare minska krånglet för dem så att ingen ska behöva bli utvisad på grund av mindre slarvfel från arbetsgivarens sida, så som ibland förekommer i dag.

M vill vidare införa ett krav på att arbetskraftsinvandrare ska kunna försörja eventuella anhöriga de tar med till Sverige. M vill även sätta stopp för möjligheten att ta hit folk som personliga assistenter, då det i hög grad utnyttjats till bidragsfusk. Slutligen vill partiet ta bort möjligheten till spårbyte, det vill säga att den som får avslag på sin asylansökan i stället kan bli arbetskraftsinvandrare. Även denna möjlighet har skapat problem med fusk och utnyttjande då skenanställningar blivit en eftertraktad handelsvara.

De tre sistnämnda förslagen är egentligen inte nya. M presenterade dem redan för ett år sedan. De är också väldigt rimliga åtgärder. De nuvarande reglerna, som hör till de mest generösa i världen, uppmuntrar till fusk på skattebetalarnas bekostnad. Facken har påtalat det länge. Ändå har inte Socialdemokraterna förmått göra något åt regelverken, varken under denna eller föregående mandatperiod.

Det nya i Moderaternas senaste utspel är att partiet gör tydligt vilken lönenivå som ska gälla i stället för dagens extremt låga krav på 13 000 kronor i månaden. Kristdemokraterna har ett snarlikt förslag. Man kan förstås diskutera exakt var gränsen bör ligga men den bör i varje fall upp en bra bit från dagens nivå. Givetvis kommer en reglering i viss mån träffa även verksamhet som redan fungerar hyfsat problemfritt. Det kan exempelvis röra sig om familjerestauranger.

Men det måste vägas mot det missbruk som i dag är ganska omfattande och indirekt leder till samhällskostnader och sociala problem. Sverige har också ett stort antal långtidsarbetslösa som behöver komma i arbete. De behöver kunna ta enkla jobb för att komma in i arbetslivet. Arbetskraftsinvandring till låglöneyrken gör det svårare att bekämpa det utanförskapet, även om det inte rör sig om ett totalt nollsummespel.

I formellt erkända bristyrken – där det kan vara extra svårt att rekrytera inhemsk arbetskraft – borde man kunna tänka sig undantag från regeln. Att det kan vara lite mer besvär att anställa en långtidsarbetslös som köksbiträde är däremot inte argument nog sett ur samhällsperspektiv. Här måste det förstås också ställas krav på arbetslösa att tacka ja till sådana jobb. Vad gäller säsongsjobb som bärplockning är de redan undantagna i förslaget.

Att Moderaterna är beredda att gå emot de röststarka tjänsteföretagen i den här frågan visar att man tar allmänintresset och behovet att hålla ihop landet på allvar. En nödvändighet om M ska förbli det stora partiet på högerkanten, och likaså ha en chans att utmana S om ledartröjan.