Nu på måndag saltas återigen elräkningen för EON:s hårt prövade kunder med ännu en höjning av elnätsavgiften. Ledarsidan har tidigare uppmärksammat de kraftigt ökande elnätsavgifterna, den del av elräkningen där det inte går att välja leverantör. För mindre hushåll har Sverige nu Europas näst högsta avgifter efter flera kraftiga höjningar de senaste åren på sammanlagt cirka 50 procent. Den fasta delen av elkostnaden utgör idag merparten av elräkningen för många.
Grundorsaken är att de stora bolagen; Vattenfall, EON och Ellevio dels är vinstdrivande, dels har tilldelats monopol av staten i de kommuner där de verkar. De tre bolagen kontrollerar ungefär hälften av landets kommuner. Till skillnad från eldistributionen är elnätet ingen marknad. Endast en aktör kan kontrollera kablarna i ett givet område. Man kan motivera att privata bolag sköter driften ändå, men inte att de tar ut överpriser. Regeringen har också gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att få ned de dyra räkningarna. Målet är att priserna ska ned med upp till 20 procent. Otillräckligt, menar till exempel Villaägarna, men ändå ett steg i rätt riktning.
Från bolagens sida har protesterna varit högljudda. Omregleringen hotar både svensk tillväxt och klimatomställningen heter det. Men detta är i hög grad nonsens. Bolagen har tagit ut miljardvinster de senaste åren och har inte heller planerat för kraftigt ökade investeringar. Som bland annat ekonomiprofessor Stefan Yard påtalat har regleringen hittills varit för generös, bland annat för att energijättarna lämnat otillräckliga underlag (Second Opinion 13/6). I normalfallet lånar dessutom företag till investeringar eller låter ägarna skjuta till pengar. Poängen med en investering är ju att den ska betala av sig i framtiden.
Anmärkningsvärt i sammanhanget är att Moderaterna och dess partiledare Ulf Kristersson verkar ha svalt bolagens retorik med hull och hår. Kristersson har krävt att regeringen drar tillbaka sitt förslag just med hänvisning till behovet av investeringar (DI 12/6).
Visst behövs det investeringar. Men varför ska de betalas av Moderaternas väljare istället för storbolagen? Man kan dessutom fråga sig varför just de som har oturen att tvingas anlita något av dessa expanderande monopolföretag ska stå för Sveriges infrastrukturinvesteringar medan de som bor i kommuner med mindre elbolag, inte sällan kommunala sådana, i praktiken slipper undan.
Det finns få saker som är så lönsamma, och samtidigt så riskfria, som att tjäna pengar på staten om man driver ett vinstdrivande bolag och i praktiken kan hålla konkurrenterna borta. Men att driva monopol utdelade av staten har väldigt lite med marknadsekonomi att göra.
Det finns tyvärr en generell tendens bland de borgerliga partierna, och då inte minst Moderaterna, att blanda samman försvaret för marknadsekonomi med vad som på engelska kallas ”crony capitalism”, det vill säga att privata aktörer säkrar stora intäkter med hjälp från det offentliga. Om detta beror på att det väntar många välbetalda uppdrag för politiker i detta gränsland mellan stat och kapital eller bara handlar om ren inkompetens låter jag vara osagt. Men det skadar försvaret för den egentliga marknadsekonomin.
Så ett tips till M: Kritisera gärna regeringen och dess stödpartier när de vill avveckla fungerande energikällor eller ta ut för höga energiskatter, men stå inte på bolagens sida när de pungslår vanliga villaägare och pensionärer. Det är faktiskt de sistnämnda som är era uppdragsgivare.
