Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Moderater inför avgörande vägval

Ska Moderaterna försöka hålla fast vid gamla konfliktlinjer eller bejaka de nya? Frågan är lika avgörande som svår för partiet.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vi befinner oss i ett nytt politisk landskap konstaterade moderatledaren, Ulf Kristersson, efter att det stod klart att Stefan Löfven (S) kommer återväljas som statsminister med stöd av C, L och V. Han passade även på att dödförklara Alliansen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Hur Moderaterna ska orientera sig i detta nya politiska landskap blir faktiskt en av de mer intressanta frågorna att följa framöver. Så sent som den 7 november - när näringslivets tankesmedja Timbro firade 40 år, betonade Kristersson värdet av borgerlig enighet. Det kan förstås hänga samman med sammanhanget och tidpunkten. Då fanns fortfarande hoppet hos M att kunna övertyga Centern och Liberalerna om att stödja en moderatledd regering. Jubilaren, Timbro, har också oförtrutet och i decennier arbetat på att få till stånd borgerlig enighet på marknadsekonomisk grund. Detta har format generationer av unga borgerliga politiker. Ulf Kristersson har själv arbetat på Timbro med denna ambition.

Den här bakgrunden är viktig att ha med sig för att förstå den villrådighet som råder nu inom den moderata sfären. Att locka över besvikna C- och L-väljare är förstås en given uppgift för de liberalkonservativa Moderaterna. Men hur ska man förhålla sig till de forna alliansvännerna som partier?

Två motstridiga strategier står till buds. De som vill orientera sig efter den gamla kartan kommer vilja vårda relationen till C och L. Hoppas på att Alliansen kan återupprättas lagom inför valet år 2022 och allt återgå till det invanda. Problemen med denna väg är uppenbara. C och L kommer gradvis knytas allt närmare socialdemokratin, såvida inte Jök-koalitionen faller samman i närtid. Om Moderaterna ligger lågt i sin oppositionsroll kommer partiet dessutom framstå som svagt. Klyftan mellan å ena sidan regeringens stödpartier, C och L, och å andra sidan M och Kd lär bara vidgas med tiden.

Än viktigare är att det knappast är den ekonomiska politiken som kommer utgöra den huvudsakliga konfliktytan den kommande mandatperioden. Utanför Timbrolokalerna är det andra frågor som engagerar. Därav det nya politiska landskapet. Den stora konflikten kommer handla om brottslighet, immigration och integration. Jök-regeringens svagaste kort. Om M och Kd inte profilerar sig här är det givet att Sverigedemokraterna kommer att gå ut som vinnaren. Och då blir det ingen alliansmajoritet.

Den andra strategin är istället att bejaka det nya landskapet. Kalla det "konservativt block" eller något annat, men i denna modell kommer konfliktlinjen gå mellan M, Kd, SD och de övriga. Dessa tre partier samlar redan idag 44 procent av väljarna. Men den linjen innebär förstås också stora risker. Det är framförallt SD som kan ta S-röster. Och för att högern ska nå 50 procent måste troligen L eller Mp åka ur riksdagen. Entusiasmen för den här vägen är begränsad hos M-ledningen. För M är ett kluvet parti. Där Skånemoderater redan samarbetar med SD så föredrar Stockholmsmoderaterna Mp. Strategin kan göra det svårt att behålla M-liberala storstadsväljare eller locka över nya från C och L. Ett svårt val för Moderaterna med andra ord. Men likväl ett val som måste göras.