Göteborgarna misstror fortfarande sina politiker, men misstroendet har ändå börjat vända nedåt lite på sistone. Det framgår av SOM-institutets senaste siffror ur ”Göteborgs-trender” som presenterades häromdagen. 63 procent av göteborgarna har ganska, eller mycket lågt förtroende för Göteborgs politiker. Det är en förbättring jämfört med 2020 som var något av ett rekordår för misstroendet, men även en liten förbättring jämfört med valåret 2018.
Över tid är det framför allt andelen väldigt missnöjda, de ”med mycket litet förtroende”, som minskat. Det får ändå sägas vara ett ganska gott betyg till det sittande styret. En viss skepsis får man räkna med. Det är det djupa missnöjet som kan vara problematiskt. Och det politiska missnöjet har varit stort i Göteborg – större än i andra städer – efter alla skandaler de senaste decennierna och inte minst turerna kring Västlänken.
Förtroendet för hur staden sköter sina verksamheter har faktiskt ökat påtagligt sedan 2020. Det är för övrigt tydligt att förtroendet för verksamheten kraftigt överskrider förtroendet för politikerna. Det är som det ska vara. Om människor i huvudsak har bra erfarenheter av sina kontakter med skolan, omsorgen och den övriga kommunala byråkratin så får den sägas fungera tillfreds.
Skepsisen mot makthavarna bör vara högre än för verksamheten. I dåligt fungerande – och auktoritära – samhällen är det ofta tvärtom. Vardagen fungerar inte, inte minst på grund av korruption, medan medborgarna sätter sitt hopp till ”ledarna” att gripa in och ställa allt till rätta.
Generellt är göteborgarna positiva till sin stad. Mindre positivt är att brottsligheten blivit så pass påträngande att den nu toppar göteborgarnas viktigaste frågor – den har stigit mycket kraftigt i ranking. Andelen som känner sig trygga i sitt bostadsområde har samtidigt minskat från 81 till 77 procent under mandatperioden. Det kan kanske verka marginellt. Men att snart sagt var fjärde göteborgare känner sig otrygg i sina egna kvarter är inte något normalt. Det finns även tecken i undersökningen på att skillnaderna i upplevd trygghet ökar mellan välbemedlade och mindre bemedlade områden, vilket starkt talar för att de som oroar sig har goda skäl att göra det och inte bara ”skrämts upp” av rapporteringen.
Det bör även påpekas att de som placerar sig till vänster är klart fler än de som placerar sig till höger i denna mätning – vilket skiljer sig från motsvarande mättillfälle inför förra valet. I prioritering av sakfrågor syns inte riktigt denna vänstertrend, men en plausibel tolkning är att göteborgarna prioriterar ordning framför valfrihet både på gatorna och inom välfärden.
