Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Jonas Lindstedt
Bild: Jonas Lindstedt

Josefin Utas: Miljöpartiet driver politik över huvudet på människor

Det är svårt att inte se paralleller mellan MP:s klimatpolitik och migrationspolitiken.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen ska förbjudas från 2030, om miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) får som han vill. Alternativet just nu sägs vara fordon som drivs på el, men elektrifieringen försvåras när elförsörjningen blir alltmer ansträngd.

Vid årsskiftet stängdes kärnreaktorn Ringhals 1, något som Miljöpartiet drivit under lång tid. Redan i februari i år behövde fabriker stoppa sin produktion till följd av dyr el.

Vanliga tänkande människor ser det uppenbara problemet och undrar: Hur ska det gå att köra fordon på el, om det inte finns tillräckligt med el? Vad händer vid kommande köldknäppar?

En gång i tiden var jag själv engagerad inom Miljöpartiet. Då drev vi i kommunpolitiken att ”det ska vara lätt att göra rätt”, det vill säga att vara miljövänlig. Stegvis omställning, utan tvära kast, var det önskvärda. Förändring blir bra när system och människor har en chans att hänga med.

LÄS MER: Elbristen är inget misstag i MP:s värld – den är själva målet

Vad anser miljöministern och andra miljöpartister att vi alla, som får leva med konsekvenserna av politiken, ska behöva offra för klimatomställningen? Frågan hänger i luften.

När EU i våras enades om en offensiv klimatlag, att koldioxidutsläppen ska minska med minst 55 procent till 2030, jämfört med nivån som var 1990, kallade Miljöpartiet detta för ett ”fiasko”. Anledningen var att det inte blidkade det globala Parisavtalet tillräckligt.

Det är svårt att inte se parallellen mellan klimatpolitiken och migrationspolitiken. Klimatsträvan har blivit som en överideologi, framförd av frälsta överstepräster som vet hur det blir bäst för alla.

Samma politiker hänvisar till internationella konventioner, avtal och överenskommelser som trumfar lokala beslut, människors oro och i praktiken demokratin. Sverige ska dessutom göra mycket mer än andra länder, trots att landet är litet.

Det här är långt ifrån en omställning tillsammans med samhällets människor.

Ett riktigt hållbarhetsparti skulle inse behovet av att ha befolkningen med på tåget. Ett sådant parti lyssnar och förklarar sina intentioner och vilka bedömningar som ligger till grund för det som påtvingas befolkningen och inte. Det ser befolkningen som bundsförvanter och inte som hinder på vägen mot deras egna storslagna visioner.

LÄS MER: Klimatpolitik är bättre utan klimatpanik

Hetsen kring klimatet riskerar att alienera människor som annars gärna drar ett strå till stacken.

Strävan efter förändring och förbättring finns inprogrammerat i människan. Människor vill att samhället ska bli mer hållbart och de vill också bidra. Ingen motsätter sig exempelvis elektrifiering – om det finns el och möjlighet att ladda fordonen. Det som inte accepteras är tillbakagång och försämring, eller maktfullkomlighet från politiker.

Klimatfrågan, och miljöfrågan generellt, är inte separerad från alla andra frågor. Åtgärder får följder som behöver vägas och hanteras ansvarsfullt. Politik får aldrig bli något som drivs ovanför människor huvuden. Och regeringsmakten är något för partier som är redo att ta ett helhetsansvar för vad deras politik orsakar, inte bara driver vissa frågor.

LÄS MER: Vad kan genusvetarna lära oss om klimatet?