I början av november besökte statsminister Stefan Löfven (S) Svenljunga och uppvaktades där av #vistårinteut, som förespråkar en amnesti för ensamkommande unga. På frågan om hur han såg på organisationens krav var regeringschefen glasklar: ”Jag delar inte den uppfattningen. Nu har vi ett annat regelverk på plats. Man får söka asyl i Sverige, men är det så att man får ett nej så är det nej. Om vi inte har den ordningen, ja då har vi ingen ordnad migrationspolitik längre” (AB 10/11).
I måndags kom plötsligt beskedet från Löfvens regeringatt ett nej kan bli ett ja i migrationspolitiken. Miljöpartiet, som balanserar på spärren i diverse opinionsmätningar, har hotat med att lämna regeringen om inte deras krav gällande ensamkommande utan asylskäl skulle tillmötesgås. Förhandlingarna har resulterat i en bisarr överenskommelse.
De som var omyndiga när de kom till Sverige 2015, men över 18 år när de fick avslag på sin asylansökan, ska få stanna i Sverige förutsatt att de studerar. Villkoret för att slippa utvisning är att man väntat på asylbesked i mer än 15 månader. Regeringens märkliga konstruktion förtjänar att stoppas av riksdagen. Ett nej måste vara ett nej i asylprocessen.
De medicinska åldersbestämningar som genomförts tyder dessutom på att åtskilliga av de ensamkommande inte har uppgivit korrekt ålder. Åtta av tio som undersökts är 18 år eller äldre visar statistik från Rättsmedicinalverket som presenterades i september. Då hade över 4000 ärenden genomförts (DN 4/9). Ändå väljer regeringen en reform som riskerar att premiera vuxnasom farit med oriktiga uppgifter. De ärliga har redan flugits tillbaka till ursprungslandet.
Överenskommelsen ger ävensignalen till andra asylsökande att ett nej egentligen betyder "kanske senare, men bara om du lyckas vara kvar i Sverige och bilda tillräckligt mycket opinion för din sak". Det skapar direkt ett incitament att hålla sig undan, obstruera eller fara med osanning.
Vill man undergräva medborgarnas stöd till flyktingpolitiken är en amnesti till personer utan skyddsskäl en bra början. Det största hotet mot framtidens asylmottagande är att dagens politik misslyckas. Konsekvensen av den rödgröna överenskommelsen är en dysfunktionell migrationspolitik präglad av godtycke och oförutsägbarhet. Inte likhet inför lagen. De som följer reglerna utvisas, de som vägrar och omhuldas av högljudda aktivisterbelönas.
Dessutom är det ett förslag som regeringen inte tycks veta prislappen på. Precis detta har Riksrevisionen riktat svidande kritik mot i en färsk rapport som presenterades i mitten av november (RiR 2017:25). Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft stora brister, visar granskningen. Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar myndigheter, kommuner och landsting. Den vänstra handen vet inte vad den högra gör. Så går det när man låter Miljöpartiet hålla i taktpinnen.
